Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dokusåpan berör alla

Annons

De upprörda känslorna är en av orsakerna till att Cecilia Mörner, doktor i filmvetenskap och lektor i medie- och kommunikationsvetenskap på Högskolan Dalarna, tagit sig an ämnet.

- Det som fascinerar är också att det har gått så fort och att de har en så relativt stor attraktionskraft.

1997 kom Robinson in i svenskarnas vardagsrum för första gången och en upprörd debatt blåste upp på kultur- likväl som på nyhetssidorna. Ord som förnedrings-tv föddes samtidigt som hela Sverige blev du med Robinson-Martin och Robinson-Åsa.

Sedan dess har vi blivit tv-bekanta med mängder av förnamn med förstavelser som Baren, Big Brother, Harem och Villa Medusa. Dokusåpans ingredienser och persongalleri är i dag välkända för de flesta, men ännu är forskningen om fenomenet dokusåpor ringa.

- Först kommer tidningar och tv sedan kommer forskarna, lite bakom, det är så det är, säger Cecilia Mörner.

Den forskning som finns i Sverige i dag är Granskningsnämndens rapport från 2001. Nämnden har i procent räknat ut hur många tävlingsmoment eller hur många intima scener till exempel Baren innehåller, det är sida upp och sida ner med mycket detaljerade uppgifter som till exempel hur många WC-scener Villa Medusa och Robinson innehåller, 2,5 respektive 0 procent.

Det andra bidraget kommer från Karlstads universitet och tar avstamp i diskussioner med unga dokusåpa-konsumenter om deras tittarvanor.

- Det man kommer fram till är att dokusåpans dragningskraft bygger på personfixering, att man snabbt fastnar för och fascineras av en person som är med och att realismen i dokusåpan har en egen attraktionskraft.

- Det stämmer säkert men det är ju väldigt enkla svar. Det jag vill ha reda på är ju i så fall varför det är så.

Hon är ännu i inledningsskedet av sin forskning och säger sig ännu bara ha en massa frågor men inga svar, men hon har en hel del idéer.

- Människor vill delta i det offentliga rummet, människor vill synas - vi lever ju i en värld som genomsyras av media. Vissa av oss är med lite här och lite grann där och det räcker. Andra har inte tillgång till den världen alls och jag tror att dokusåpan fyller ett tomrum för en grupp människor som varit osynliga väldigt väldigt länge.

- Och då finns det också andra som kan känna igen sig i det sättet att tänka och vara.

Kritiken mot dokusåperna är ju att programmen exploaterar människor, utnyttjar och visar dem på ett taskigt sätt?

- Jag tycker det är översitteri att säga så, som om de som ställer upp inte kan ta ansvar för sina egna handlingar. Det klart att det finns inslag av lurendrejeri, att de klipper så att människor inte känner igen sig efteråt, men så kan det ju vara över allt. Det finns säkert de som känner så efter att blivit intervjuade i Aktuellt också.

- Jag tror att aggressiviteten som dokusåpan väcker beror på att man inte vill se allt, inte kännas vid vissa saker. Man hånglar, super och beter sig på ett sätt som man inte är van vid i tv.

ANN-SOFIE MASTH

Mer läsning

Annons