Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dofter och ekon från förfluten tid

Annons

Jag skulle ha vetat det med förbundna ögon: vilket hus jag var inne i. Varje hus hade sin speciella doft. Om det berodde på människorna som bodde där, på deras kläder, på tapeterna, målarfärgen i taket, krukväxterna eller något annat, det vet jag inte.

Det doftade inte illa. Det bara doftade just den grannens hus. Likadant var det i vårt hus. Det var hemmadoften. Och den var förstås bäst. Men nu är den borta.

Huset är visserligen kvar, men när jag är där på besök känns det helt annorlunda i näsborrarna.

Rätt hus, fel doft. Huvudorsaken är säkert att det numera står tomt och kallt större delen av året.

Dessutom har det delvis reparerats. Panel och andra snickerier har inneburit att nytt material tillförts. Nya dofter har trängt bort de gamla.

Jag kommer också ihåg andra dofter från förr, till exempel den ljuvliga av tjära. En association är träbåten, men många med mig minns säkert tjärtunnan som stod i utedassen.

Kommer några av dagens barn att minnas doften från den kemiska mojäng som den unge toabesökaren trycker på i tv-reklamen? Jag tvivlar.

Andra dofter som fanns men inte längre finns är de från våta tavelsvampar och från Björnklister.

Samma sak gäller för ljud. Ett starkt minne är det sjungande ljudet från telefontrådarna vid skarpa väderomslag. Nu är både ljudet och trådarna borta. Nedgrävda kablar är av ondo för spännande ljud och även för svalorna på sommarkvällarna, för den delen.

Ett annat ljud jag kan frammana är från separatorn. När den vevades igång och den konformiga tunga pjäs som skiljde mjölk och grädde började snurra, uppstod ett alldeles speciellt vinande ljud.

Eller ljuden av den remdrivna såg och vedklyv som på våren såg till att fylla vedboden.

Att ljudminnet är minst lika djupt som det mer omtalade synminnet, visar sig ofta vid musik. Tre takter, sedan dyker synen ofelbart upp.

När Marianne Faithfulls beslöjade röst sjunger den trolska "Summer Nights", då doftar det tält.

När Eric Burdon i Animals sjunger "Don´t let me be missunderstood" minns jag kliande vattkoppor. När Beatles och "Beeing for the benefit of Mr. Kite" snurrar på skivtallriken så dyker bilden av Robban i Mora upp.

"See Emily play" med Pink Floyd, den omedelbara associationen är en liten rullbandspelare på pakethållaren till en moped längs en väg i Transtrand.

När signaturen till Sommar-programmen spelas upp, då pågår höhässjning medan jag nyser på grund av både häst och hö. Men det ska helst vara den rätta versionen, alltså den gamla.

När Bill Chase blåser igång "Open up wide" med trumpeten, då är jag tillbaks i ett trångt rum på 30:an i Säter.

Och så vidare.

Kanske tycker en del att det här med ljud inte är så mycket att bry sig om. En som delar min motsatta uppfattning är den som i min hemkommuns tätort gav ut en kassett för tio år sedan.

Han hade bland annat spelat in trafiken på gatorna, ljudet från arbetet i en fabrik och porlandet från en bäck vid en fäbod..

Galenskap, tyckte säkert många. Ett mycket bra initiativ, tyckte jag och köpte direkt en kassett.

Genom sina inspelningar hade han för framtiden dokumenterat ljud som snart, om inte redan, är borta.

Själv saknar jag ett band med sjungande telefontrådar och en vinande separator.

Men de gamla dofterna, där hade till och med dagens teknik gått bet.

Mer läsning

Annons