Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Död, kött och förgänglighet

Annons

Tre år efter det magiska, rotiga, nyskapande "bluesalbumet" Mule Variations är Tom Waits tillbaka. Inte med en ny skiva, inte med ett dubbel-album, utan med två fristående plattor som släpps samtidigt. Båda skivorna bottnar i två separata europeiska teaterproduktioner, och även om det finns beröringspunkter där albumen "hakar i" och korsbefruktar varandra så speglar de två sidor av Tom Waits och hans radar-samarbets-kärleks-partner-kollega Kathleen Brennans gemensamma konstnärskap.

Alice är det drömskt romantiska albumet, fyllt av fantasifulla, vackert sentimentala drömmar, ömhetskänslor och bitvis myllrande av bindgalna, surrealistiska associationsbanor.

Blood Money är det existentiella albumet, fyllt av nihilistisk poesi, skriande dissonant och besatt av tankar om döden, köttet och förgängligheten.

Det är två mycket olika album som ändå liknar och speglar varandra. Låtmaterialet är skrivet vid olika tidpunkter, men musikerna Tom Waits jobbar med är huvudsakligen desamma på båda skivorna (Larry Taylor, Matt Brubeck, Dawn Harms m.fl.), och det finns på båda skivorna ett par sånger som nästan lika gärna kunde hört hemma på sitt "motpols-album".

Det underliggande temat för skivan Alice är Lewis Carrolls och hans berättelser om Alice i underlandet. Här samas jazzrökiga och sentimenala Tom Waits-ballader som "Alice" och "Flower's Grave" med sånger som "Everything You Can Think" och "We're all Mad Here", där vi slungas huvudstupa ned i det surrealistiska bildspråkets svindlande kaninhål. Men här finns också plats för tyska, gapiga kabarélåtar och medkännande luffarlåtar om udda existenser på Reeperbahn.

Skivan "Blood Money" innehåller musik till en turnerande musikaluppsättning av Georg Büchners socialpolitiska teaterpjäs Woyzek, som handlar om en soldat som dödar kvinnan han älskar.

Här finns kabarémusiken från Helvetets förmak, här finns de nattsvarta penseldragen, ångesten och de ironiska livs-cynismerna, här finns sånger med titlar som "Misery is the River of the World", "Everything Goes to Hell" och "God's Away on Business".

Men här finns också plats för ömma små nummer som "Coney Island Baby". Öar av kärlek i det skriande eländet.

Albumen hakar i varandra, speglar varandra, känns nära varandra, men befinner sig ändå långt-långt ifrån varandra.

Ingen av skivorna följer upp eller knyter an till det musikaliska spåret från "Mule Variations", båda albumen känns däremot som naturliga fortsättningar och tematiska uppföljningar till Waits tidiga 90-talsalbum, teaterskivan "Black Rider" och det fantastiska rockalbumet "Bone Machine".

Är du redan ett fan så kan du naturligtvis inte klara dig utan något av albumen, men för dig som bara vill provsmaka är nog "Alice" en smula mer lättillgängligt än "Blood Money".

Båda håller dock lika hög klass, och båda känns som album som behöver mogna ett slag i lyssnarens sinne innan de "sitter".

Tom Waits är fortfarande väldigt, väääääldigt bra på att göra musik som beskriver kärlekens villkor, existensens inneboende svärta och livets galna absurditet.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons