Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Djur och natur: Min vassa gäst från urtiden

Annons

Ingen kan vara olycklig som har en igelkott i sin trädgård. Så skriver Astrid Bergman Sucksdorff i boken Möten med djur. Och inget kan vara mera sant!

Jag vet, för jag upplever just nu lyckan att ha en stor präktig "kotte" hemma på gården på Elsborg. Ett matvrak som älskar pannkaka och tycker om att bli kliad under hakan. På dagarna sover och snarkar han i ett litet hus fyllt med halm. Men när det skymmer vaknar han till liv och ger sig ut på äventyr i sommarnatten.

Som oftast är han ensam. Men i skydd av mörkret händer det att han får påhälsning av en mindre, betydligt blygare igelkott.

"Kotte" delar frikostigt med sig av maten och samspråkar med gästen. Det lilla huset är dock hans eget och dit slipper ingen annan in. Däremot kan jag se hur de följs åt runt stugknuten och försvinner ur sikte från mitt sovrumsfönster. Återstår bara för mig att krypa till kojs och be en stilla bön för de två "nattsuddarna" på stadsvandring.

"Kotte" är katternas kompis och jag har förstått att de känner varandra sedan förut. Själv träffade jag honom första gången för en månad sedan, den kvällen det var cruising på stan.

Plötsligt fanns han bara här och bestämde sig för att stanna kvar. Hur länge vet bara "kotte" själv, men förhoppningsvis för alltid.

Det här är andra gången en fullvuxen "kotte" dyker upp under mina dryga 20 år på Elsborg. Förra gången var för tre år sedan, då en lika taggig myskotte åt middag med oss varje kväll i nio dagar.

Betydligt mer dramatiskt var mitt livs första möte med en igelkott. Det utspelade sig invid en vinbärsbuske bakom mormors lada på Gärdet i Malung.

Jag var bara tre år och blev helt paralyserad av den främmande varelsen som kom smygande emot mig. Jag kom inte ur fläcken och fick inte fram ett ljud!

Lyckligtvis kom mamma snabbt tillbaka efter att ha varit in och tömt hinken med bär. Hon berättade att igelkotten var snäll och säkert lika rädd som jag.

Det räckte för att jag skulle bli fullständigt fascinerad av det taggiga urtidsdjuret. Och lika fascinerad av de snälla ögonen och den söta nosen är jag än i dag.

Smått och gott | om igelkott

Igelkotten tros ha funnits i 30 miljoner år.

En vuxen igelkott har 6 000 oböjliga taggar och 1 500 böjliga.

Den livnär sig på daggmask, skalbaggar och småkryp men kan även "knäppa" en huggorm.

Igelkotten tillbringar vinterhalvåret i dvala och förlorar en fjärdedel av sin kroppsvikt.

Den behöver därför äta upp sig och vill gärna bli bjuden på pannkaka, strömming eller kattmat. Bäst att dricka är vatten i lågkantade fat.

Igelkotten har nära nog decimeterhöga ben och kan knata iväg med en hastighet av nio kilometer i timmen. Under våren kan hanen gå miltals för att hitta en lämplig partner.

Övervintringen sker gärna i lövhögar och halmstackar, som den tacksamt ber oss lämna kvar i våra trädgårdar.

En vuxen igelkott mäter 25 centimeter och väger runt ett kilo. Den äldsta registrerade igelkotten i Sverige hann fylla 19 år.

Igelkotten är fridlyst sedan 1972 och får inte flyttas, förföljas eller dödas.

PIA PERSSON

Mer läsning

Annons