Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Disputerar om kampen mot arbetslösheten

Annons

Den höga och varaktiga arbetslösheten är ett av Europas allvarligaste sociala problem.

Om detta är de flesta bedömare överens.

Men i frågan om hur arbetslösheten ska bekämpas råder det betydligt mindre enighet.

Vad som kan urskiljas i debatten är två huvudlinjer.

Företrädarna för den ena linjen hävdar att huvudproblemet i många europeiska länder är en alltför långtgående reglering av arbetsmarknaden.

Bästa sättet att få ned arbetslösheten skulle, enligt denna linje, vara att sänka ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen, och vidare att med olika medel försöka öka konkurrensen på arbettsmarknaden.

Enligt den andra linjen åstadkoms lägre arbetslöshet istället bäst genom en ökad samordning av löneförhandlingarna. Detta antas leda till större återhållsamhet i löneuppgörelserna, något som i sin tur gynnar sysselsättningen.

För att studera statistiska samband mellan arbetslöshet och en rad andra faktorer, bland annat lönebildning och ersättningsnivåer i a-kassa, har Karl-Oskar Lindgren använt data från 20 OECD-länders utveckling åren 1970-1998.

Lindgren har sedan använt den statistiska modellen för att testa olika åtgärdsstrategiers effekt på arbetslöshetskassan.

Det viktigaste resultatet?

Det är att arbetslösheten inte kan bekämpas med samma medel i alla länder.

Studien visar exempelvis att ytterligare avreglering av arbetsmarknaden är förenat med störst sysselsättningsvinster i länder som USA, där det redan råder en relativt hög grad av konkurrens.

Detta medan ytterligare samordning av lönebildningen är ett mer effektivt sätt att minska arbetslösheten i länder där arbetsmarknaden i dag är relativt reglerad.

Två exempel på den senare typen av länder är Danmark och Finland.

- Sverige är ett särskilt intressant fall. Min studie visar att arbetslösheten kan minska med ungefär lika mycket med båda strategierna, berättar Karl-Oskar Lindgren och fortsätter:

- Däremot kan de ha mycket olika fördelningspolitiska effekter. Ökads samordning av lönebildningen leder till en mer sammanpressad lönestruktur, medan ytterligare avreglering leder till ökade inkomstskillnader mellan olika grupper på den svenska arbetsmarknaden, betonar Karl-Oskar Lind-gren.

-Det är ett vägval och ju längre man gått i den ena riktningen, desto svårare är det att vända om, sammanfattar Karl-Oskar Lindgren.

Mer läsning

Annons