Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det vore tragiskt om vi inte kunde dela lika"

Annons

De hade tänkt att dela lika på föräldraledigheten, Pia och Tomas Sellström. Men när Tomas nu blir hemmapappa med Vilma, åtta månader, så är det tidigare än planerat.

- Jag skulle bli galen om jag var hemma ett helt år. Det vore tragiskt om inte jag och Tomas kunde dela lika, säger Pia.

Familjen Sellström i Hälsinggården beskriver sig själv som en ytterst vanlig familj, med ganska traditionella roller för honom och henne.

- Vi är jämlika i vårt förhållande, men det är ändå tydligt manligt och kvinnligt, säger Pia, 34 år.

Tomas, 36 år, tvättar bilen och lagar sådant som går sönder.

- Pia plockar här hemma. Det gör inte jag, säger Tomas och retas lite med sin fru:

- Plockpia.

Båda är födda i sent 60-tal, med en föräldrageneration där få om någon reflekterade över att pappa borde vara hemma. För Pia och Tomas var det en självklarhet:

- Mansrollen har ändrats sedan dess. Pia och jag tycker att det ska vara jämlikt, både med arbetsfördelningen i hemmet men också med hur mycket vi ska jobba. Det är inte bara en som ska behöva gå ned i arbetstid. Men även om det är en jämställdhetsfråga så är den främsta anledningen till att vara hemma att lära känna sitt barn, säger Tomas.

- Vi hade tänkt så här från början. Amningen fick styra, men vi ville dela på det, säger Pia.

- Jag skulle bli galen om jag var hemma i helt år. Det vore tragiskt om inte jag och Tomas kunde dela lika.

Bytet skulle ha skett efter påsk, men redan efter nyår, sex månader efter Vilmas födelse, började Pia som är socionom längta till jobbet i Borlänge.

- Jag trivs så bra med att jobba. Jag vill inte vara hemmafru. Det passar inte mig, säger Pia.

Ingen pratar någonsin om hur hjärncellsdödande tråkigt det kan vara att gå hemma. Men det blir en liten, liten värld man rör sig i där amning, blöjbyte och sovstunder avlöser varandra i ett töcken.

Ibland är det mysigt, ibland gör det att man klättrar på väggarna.

- Jag älskar ju att vara med Vilma. Men jag kan tycka att det är jättetråkigt att vara hemma när den ena dagen är den andra lik, måndag som lördag, säger Pia.

Tomas, lärare i engelska och svenska på en högstadieskola, kollade med sin arbetsgivare om han kunde gå på pappaledighet tidigare än beräknat. Den 24 mars är det han som har huvudansvaret för Vilma.

Med första ansvar för både pussar och blöjbyte, tröst och tristess, matlagning och annan markservice.

- För mig blir det en lärorik kurs. För min dotter och fru är det viktigt, säger Tomas.

- Sås och potatis tack! Inte pasta sju dagar i veckan! säger Pia:

- Det handlar inte om att vara barnvakt. Ska pappa bara vara lekfarbror så får det vara. Hushållet ska också skötas. Det blir intressant att se hur det går. Men jag vet att jag måste släppa kontrollen. Vi måste båda hitta den gyllene medelvägen.

Svekdebatten om taket i föräldraförsäkringen upprör dem inte. Pengar känns futtigt i sammanhanget.

- Vi har det jättebra i Sverige jämfört med andra länder. Ändå är kvinnan hemmafru när det blir barn. Jag tror inte ett höjt tak skulle förändra det, säger Pia.

- Man får planera när man ska ha barn, man kanske inte ska sätta sig i ett dyrt hus. Man får välja ett annat sätt att leva för att vara hemma.

- Det vore grymt att säga att man inte hade råd att vara hemma. Man jobbar i 39 år, och är hemma i ett. Det har man råd med, säger Tomas.

8 000 kronor förlorar familjen på att Tomas är hemma i stället för Pia, en tusenlapp i månaden.

Det är en struntsumma i sammanhanget, anser familjen Sellström.

- Det är bra för hela familjen. För henne, för mig, för honom, säger Pia.

ANNA RUNNBERG

Mer läsning

Annons