Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det stora lyftet

Annons

Men fotbollsklubben SFK:s ordförande och vd:n för företaget SWL som specialiserat sig på takstolar vill för säkerhets skull skicka med ett förbehåll.

- Något kan förstås inträffa under resans gång, säg att hallen är klar för fotbollsspel under oktober månad.

- Dessutom hänger det på att allt föreningsfolk som lovat hjälpa till med spikandet ställer upp.

Henry Björn har annars all anledning att vara belåten. Den 10 januari i år offentliggjorde han tillsammans med kommunalrådet Leif Nilsson hallprojektet. Det deklarerades med ett handslag vid den då snötäckta grusplanen intill ishallen.

Ett knappt halvår senare har bygget avancerat från ord till ett bygge som redan erbjuder en tydlig bild av hur hallen kommer att se ut.

Men så har heller inga byråkratiska hinder väntat längs vägen. De kommunala klubbslagen har med rekordhastighet kickat ärendet vidare.

Större byggprojekt brukar i regel manglas i månader. Och när det handlar om det här formatet har Henry Björn nåtts av uppgifter som påpekat att om kommunen stått som huvudman hade det troligen tagit ett kanske två år innan allt varit färdigt.

I det här sammanhanget kunde som bekant finansieringen stökas undan med en gång eftersom hallen bekostas av Henry Björn. Den kommunala ekonomiska insatsen sträcker sig till de två miljoner kronor i hyra som ska betalas för de kommande sju åren.

Från början låg byggkalkylen på 6,7 miljoner kronor. Nu bedömer han att notan stannar på totalt 7,2 miljoner.

Av många Smedjebacksbor har projektet betraktats som rena drömvinsten. Framför allt är det förstås bland de fotbolls- och idrottsintresserade som hallen blivit det stora samtalsämnet.

Bygget har till och med fått en trogen publik som följer utvecklingen på nära håll.

- Ja, det är ett gäng som brukar stå här och titta på, säger Henry Björn med ett skratt.

Dessa har bland annat kunnat notera att modern byggteknik handlar om precision. Exempelvis fick det maximalt skilja fem millimeter i höjd på de 3,5 ton tunga betongfundamenten som hallen vilar på.

Den minimala toleransen blev än mer påtaglig när de nio ton tunga takstolarna med en spännvidd på 46,3 meter lyftes på. Passformen var imponerande. Två lyftkranar lyfte upp de tio takstolarna parvis.

I varje lyft gällde det att passa in takstolarnas fästplåtar på motsvarande plåtar på de sedan tidigare resta pelarna av limträ. Fyra kontaktpunkter med totalt åtta bulthål skulle passa ihop.

Patrik Lindh och hans kollegor hade inga nämnvärda bekymmer att skruva ihop sektionerna. Bulthålen passade ihop perfekt.

HARRI KRIIKKULA

Mer läsning

Annons