Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det lägst stående kastet

Annons

Vårt samhälle bygger i dag liksom på medeltiden på klassindelning och värnas av dem som på ett eller annat sätt lyckats att skaffa sig makt.

Under en tid levde vissa krafter för att utjämna de största orättvisorna och man började bygga folkhemmet.

När då gemene man började få ett bättre liv och närmade sig de rikas möjligheter att resa och kreera sig och att bo anständigt att få ta del av samma skolgång, sjukvård och så vidare utan att behöva stå med mössan i handen och bocka för överheten, då oroades dessa till den milda grad så att vi har gradvis alltsedan Olof Palmes dagar bevittnat en ned- och avrustning av välfärdssamhället.

Ingen kan numera känna igen sig i "arbetarpartiets" politik.

Redan som mycket små rangeras barnen in i sin framtida roll i samhället. Ingen eller någon av betydelse? Jämlikhet? Knappast. Privat eller "simpel" kommunal skola? Vem ska umgås med vem?

Sverige börjar likna förhållanden som jag med en rysning kommer ihåg från min tid som sjöman och vid återkommande besök i New Orleans på 1950-talet, svart kontra vit befolkning, vita bekvämt längst framme i bussarna, svarta längst bak utan komfort.

Kanske fanns lite av den här mentaliteten när Laila Freivalds inte lät sig störas vid sitt firande av en välförtjänt julledighet bland annat med teaterbesök eller Göran Persson vid lika välförtjänta julhögtid med Anitra.

I vissa länder sänder man ut militärer och skaffar undan dem som inte passar in, ska vi kanske komma dithän?

EJ (FP)

Mer läsning

Annons