Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det krävs två för tango

Annons

Tangon lär, enligt rykande färska inhämtade kunskaper från den omfattande litteraturen i ämnet, ha sitt ursprung i Afrika men utvecklades i Argentina och Uruguay. Namnet sägs komma av ljudet från en trumma som användes av slavar och deras ättlingar vid utomhusdanser i Argentina. Här utvecklades både dansen, sången och instrumenteringen, för att i början av 1900-talet börja sitt segertåg över Europa och USA.

För att få lite klarhet i det där knackar vi på dörren till rum 107 på Orsa stadshotell. Där sitter Åsa Sundstedt och Britt-Liz Jönsson och stretchar mentalt. Om en liten stund ska de upp på hotellets lilla scen för att framföra, ja, just det; Tango.

Hur gick nu detta till?

- Jag har alltid velat göra något med tango. Det är en så stark lockelse i tangon, och när jag träffade Åsa började bitarna komma på plats, berättar Britt-Liz.

Också Åsa, som länge var Orsabo i förskingringen men sedan två år hemflyttad, har haft ett långt kärleksförhållande till tangon.

Åsa är instrumentalisten i duon. Hon spelar dragspel som ingår i uppsättningen i den klassiska tangoorkestern.

Det var dragspelet som förde Åsa och Britt-Liz samman.

- Jag kom hem till Orsa en sommar för några år sedan för Orsayran och hade "kravall-dragspelet" med mig, berättar Åsa.

Ett kravalldragspel är ett slagtåligt, lite osofistikerat spel som tål en Orsayra, där spelmannen eller spelkvinnan kanske vill stärka sig med en pilsner mellan varven.

- Jag bad Åsa spela något och det blev en Taubevisa, erinrar sig Britt-Liz.

Om det var en tango, minns hon inte. Det kunde ha passat i sammanhanget, för faktum är att Evert Taube, som vistades sju år i Sydamerika, 1908-1915, starkt bidrog till att införa tangon i Sverige.

- Dessförinnan förekom den knappast här, säger Åsa.

Tangon har under åren utvecklats i en rad riktningar, blandat sig med andra kulturer och andra musikstilar och Åsa berättar om legender som Carlos Gardel, som var en superstjärna på 30-talet, och Astor Piazzolla som lotsat tangon från dansen och mot jazzen och konstmusiken.

- Och då är det musik som kräver riktigt skolade musiker, påpekar hon.

Det där mötet på en Orsayra, för några år sedan, har nu vuxit och snart ska månaders arbete med texter och musik få sitt eldprov. Ute i matsalen sitter publiken fortfarande vid matbordet. Det är luciakväll och julen är i faggorna, men det ger inte avtryck i föreställningen Tango.

- Det är mycket medvetet, säger Britt-Liz. Dels ville vi skapa en föreställning som tar upp kärlek, passion, värme och gemenskap utan julens glittrigare inslag, dels finns det en mycket mer krass förklaring; vi vill att föreställningen ska ha ett liv även efter jul. Den ska alltså kunna bidra till vår försörjning.

- Nej, nu får du gå ut. Jag måste börja ladda, säger Åsa.

Ute vid scenen förbereder ljud- och ljusteknikerna föreställningen. Praktiskt nog är de gifta med artisterna. Lars Lindström och Jonny Jönsson är alltså utanför scenen, men ändå med i uppsättningen.

Så intar Åsa och Britt-Liz scenen. Ljuset dämpas. Åsa intonerar på dragspelet. Britt-Liz sjunger: Jag vill ha en man...

Det är tango det.

Och, jo då, kravalldragspelet kommer fram under kvällen.

ERIK HJELTE

Mer läsning

Annons