Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns två sorters människor

Annons

Hm, den frasen är nog lika vanlig i kåserier som meningen "I love you" är i vilken Hollywoodproducerad kvasiromantisk såpa som helst.

Nåväl, det finns två sorters människor.

Den ena sorten är de som, så fort ett ämne kommer upp kring valfritt bord, kastar sig in i diskussionen med liv och lust, är frispråkiga med sina åsikter och är lika beredda att ta del av andras, som att diskutera sina egna.

Den andra sorten är en liten klick människor som kryper in i ett litet skal så fort minsta antydan till början på en diskussion ploppar ur någons mun. Börjar diskussionen komma i gång på allvar, kläcks ofta repliken "Om jag låter alla andra göra vad de vill, så kan väl alla andra låta mig göra vad jag vill". Sedan drar personen i skalet igen dragkedjan, sitter tyst och surmulen tills det börjar pratas om den goda maten eller vädret eller något annat artigt igen.

Det borde ju klassas som direkt hälsovådligt att vara så inskränkt att man nekar sig själv chansen att få ta del av någon annans synsätt på saker och ting. Nu ska jag inte bli någon moraltant som säger "Tänk om alla gjorde så?" men anta att alla bara levde och handlade på sina egna villkor, utan att över huvud taget ägna några hjärnsynapser åt konsekvenserna av dem.

Skulle det bli så trevligt? Näej, tänk om alla gjorde så? Vad är det egentligen allt handlar om, är det inte att möta människor och ta del av andras världsbilder? Vägrar man göra det utan att riskera att få sin egen lite förändrad, borde man ju göra något åt sig själv.

Mer läsning

Annons