Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det finns ingen trygghet längre"

Annons

På sistone har äldreomsorgen i Falun stått i fokus med kritik och anmälningar och utredningar på schemat. Till att börja med: skönt att det som inte är riktigt rumsrent kommer under förstoringsglaset. Skönt för de äldre, skönt för dem som står på tröskelntill äldre dar, skönt för de anhöriga och skönt för oss alla.

Skammens rodnad måhända färgar kinderna på våra politiker. Hur mycket skuld de har eller inte har,när det på många vis gällerminus ikanten, kommer de aldrig i från att det är de som sköter finansernaoch förvaltar våra skattepengar. Är förvaltare - vilket fint ord.

De har fått förtroende ochdet uppdraget ska förvaltas. Klarar de inte jobbet, måste det överlåtastill någon annan.

Någon dag innan den här debatten börjadeta fart, ringde detpå telefonen: detvar en kvinna någonstans i Dalarna, som självarbetat i hemtjänstoch som ville föra fram ett budskap:

- Det bästa för en gammal människa är ålderdomshemmet. Människorna blir inte omskötta på samma sätt i ett servicehus. Och privatboende kan bli en plåga.

Vad ska vi som är någorlunda klara i knoppen ännu göra för att ändra på det här?

Rösten i telefonen: Som det varit de senaste tjugo åren, har en gammal människa som bor på servicehus eller äldreboende måst åka taxi för för att komma till läkare för varenda liten krämpa. Färdtjänst får som bekant inte användas vid sjukbesök. Underligt nog.

Förr i världen, då vi hade flerålderdomshem, kom en läkare och tittade till de gamla ibland. Vad tryggt detmåste ha känts.

Rösten i telefonen: Det är inte klokt som det är, men vad gör man. De håller på att nedrusta alldeles. Det finns ingen trygghet längre.

Och så var det herr B

Han är litet till åren kommen, klar och oklar ömsom.

Han kom till ett vårdställe av någon sort. Och uppförde sig stundom som han brukar göra hemma.

Dithör seden och vanan att om kvällarna dra ur alla stickkontakter.Onödigt kan vitycka som inte brukar göra så, men detta tillhör hans mönster. Så han gick omkring på sitt nya boende och drog ut stickkontakterna om kvällen.

Vips klassades han som ohanterlig och besvärlig. Och vips drogades han ner.

Han blev så ohanterlig för sig själv att han en dag föll ur sin rullstol och slog sig så illa att han måste till sjukhus.

Lyckligtvis, höll jag på att skriva, för där på sjukhuset fanns en läkare som snabbt kunde konstatera överdos av drog.Herr B hade fått tre gånger så mycket som normal dos.

Nu är herr B sitt gamla jag igen. Tack vare och på grund av att han föll i golvet och gjorde illa sig.

Nej, den här historien hör inte hemma i dettalän.

En gammal kvinna, en bit över de nittio, bor ensam och sköter sig själv. Hon har fått besvär med sina ben och måste varje vecka ta sig till distriktssköterskan.Honanlitar sjukresor. Som kostar femtio kronor varje vända. Det blir pengar det i långa loppet för den som tidigare har klen pension.

Punkt I: Det finns ett högkostnadsskydd också för sjuk-resor. Efter l 500 kronor blir det gratis en tid. På den punkten har kvinnan inte fått någon information.

Punkt II: Vore det inteenklare och bättre för den gamla om distriktssköterskan kom hem till henne? Det händer på andra håll, varför inte i alla sjukvårdsområden ?

LAURE CONAN

Mer läsning

Annons