Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns fler sanningar

Annons

Svar på debattartikeln Utarmning, inte utveckling.

Den 31/3 fanns i Borlänge tidning och Dala-Demokraten debattartiklar skrivna av några tidigare kolleger till oss på socialförvaltningen i Borlänge. De beskriver hur situationen är i socialförvaltningen. De talar om hög personalomsättning, om chefers önskan att likrikta personalen, om att personalen är "utbytbar", om tendenser till utstötning, om manipulation och maktut-övande, brist på tillåtelse att ta ansvar och brist på förtroende.

De beskriver vidare sina nuvarande arbetsplatser och att de där hittat allt det de saknat i Borlänge.

Det vore oss fjärran att förringa eller förneka deras upplevelser. Vi vill bara förmedla vår syn på vår arbetsplats eftersom de gjort sig till talesmän för oss som nu arbetar vid Borlänge socialförvaltning. De skriver att "de som arbetar där nu vågar inte säga något negativt om arbetsplatsen. Det utrymmet finns inte."

Det finns med all säkerhet en varierande grad av trygghet på vår arbetsplats men att det generellt skulle råda någon sorts åsiktsförtryck kan vi inte gå med på.

Personalomsättningen har i perioder varit hög i Borlänge. Det stämmer gott, men det har i hög grad sin grund i en hög arbetsbelastning och svårigheterna att komma tillrätta med den.

Den höga arbetsbelastningen hänger ihop med en tung social problematik i Borlänge och bristande resurser i samhället. De bristande resurserna är en politisk fråga; på lokalplanet, på riksplanet och globalt.

Vi upplever inte att vi inte vågat tala om hur vår situation ser ut och vårt missnöje med att vi inte har de resurser vi tycker att vi behöver.

Det är starka ord de här fyra socialarbet-arna använder sig av; utstötning, manipulation och oegentligt maktutövande (vi utgår från att de avser oegentligt då maktutövande inte per definition är något negativt). I vår tankevärld är dessa ord uttryck för en avsiktlig misshandel av personalen och det känns mycket främmande. Däremot kan människor oavsiktligt fara illa i en verksamhet med hög arbetsbelastning och hög personalomsättning.

Vi kan och vill inte ha några åsikter om hur var och en av dessa socialarbetare hade det i sin arbetssituation och finner det föga givande att kommentera den tid som varit. Det är dock, tycker vi, av vikt att veta att det är 1,5 år eller mer sedan dessa personer arbetade i Borlänge socialförvaltning.

Vi är flera som arbetat i andra socialförvaltningar och andra arbetsplatser och vi är flera som upplever att det som kännetecknar socialförvaltningen i Borlänge kommun är att det är högt i tak och att var och en kan och har möjlighet att ge uttryck för sina åsikter.

Vi har i varierande grad givit arbetsgivaren såväl positiv som negativ kritik då det varit befogat och inte upplevt negativa konsekvenser av det.

Det har varit ett flertal sjukskrivningar, även av andra orsaker än hög arbetsbelastning och just för cirka ett och ett halvt år sedan slutade nästan en hel grupp inom förvaltningen, av olika skäl och kanske någon, av de skäl som skribenterna i debattartikeln hänvisar till.

Det är allvarligt att personer slutar på grund av att man upplever det som skribenterna förmedlar och vi tycker att arbetsgivaren uppmärksammar detta och arbetar för att få kunskap om och har en strävan att komma tillrätta med de problem som finns.

En arbetsgrupp lämnade föregående vår in en skrivelse till socialnämnden. De hade då ett samtal med socialchefen Calle Höij. Han noterade klagomålen/åsikterna och började sen arbeta på att få till en lösning.

Det har tagit tid men i dag kan kollegorna i den gruppen glädjas åt att för första gången på tre år vara full arbetsstyrka samt med extra förstärkning. Socialförvaltningen är i dag inne i en intensiv utvecklingsfas där vi aktivt arbetar för att se över vår enormt tunga arbetsbelastning. Vår socialt belastade kommun medför att en personalförstärkning är nödvändig både för vårt eget välbefinnande men även för de människor som behöver vårt stöd och vår hjälp.

Det har gjorts ett antal undersökningar de senaste två åren om hur arbetsplatsen ska kunna förbättras, dels har Dalarnas forskningsråd, Tyra Olsson, skrivit om "Socialtjänstens personal och kompetens", dels har en projektanställd person, med hjälp av IIP nu kartlagt hur vi ska få det bättre. Dessa kunskaper använder arbetsledningen nu sig av för att förbättra arbetsplats-en vid Borlänge socialförvaltning. På utrednings- och behandlingsenheten har vi stor frihet att lägga upp vårt arbete utifrån hur det passar oss som enskilda individer att arbeta förutsatt att vi håller oss inom de lagar som styr vårt arbete.

Det är arbetsbelastningen som sätter hinder för vårt arbete, vår kreativitet och utvecklandet av metoder. Inte arbetsledningens inställning och attityder och inte vår rädsla att säga vad vi tycker.

Vi vill med detta belysa att det finns fler sanningar än den som Stefan, Mats, Tarja och Monica skriver om. Det är mellan ett och ett halvt år eller mer sedan de arbetade vid socialförvaltningen i Borlänge. Dels har förändringar skett, dels handlar det om vad var och en har med sig för erfarenheter i ryggsäcken.

Det är emellanåt ett tungt yrke att arbeta med andra människors problem, det som lyfter oss är att vi har såväl bra kollegor som en bra arbetsledning som stöttar då det är tungt.

Att vara kreativ för att finna andra vägar till förändring är en av förutsättningarna för att nå fram till bestående positiva resultat i socialt arbete. Vi försöker ha som ledstjärna att när man arbetar med socialt arbete är det endast fantasin som begränsar och i Borlänge tycker vi att denna förutsättning är möjlig att leva upp till.

Tilläggas bör att vi tycker att vi har kul på jobbet, många goda skratt med härliga arbetskompisar.

Satu Paananen, Eva Lakso, Karin Westman

Frida Linder, Maria Norström Walles, Lena Schneeberger, Lotta Olsson, Ingrid Nyström, Torunn Ohlsson

Mer läsning

Annons