Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det där med känslor

Annons

Här kommer alla känslorna på en och samma gång...ja inte Gessles, utan dina och mina. Det där med känslor är egentligen obegripligt. Plötsligt snyftar man över liten kisse, som av allergisk matte bara fick bli ett år. Nästa känslosväng resulterar i ilska över nonchalanta bantningsreportage, ät klokt, GI-metoden, points hit och dit, inget socker, inget smör och på andra sidan bantarbladet, mormors bästa filégryta med smörstekta kantareller, gräddig sås och potatisgratin, syltade päronhalvor och vaniljglass.

- Guu, så snyggt smaaal du blivit! Friskistjejen ångar på med jump up medan väninnor, som lagt på sig en och annan ring runt midjan avundsflåsar, för att bli av med sina sommarsynder.

- Hur kunde hon bli så smal? Säkert träningsnarkoman? Viskar de som nyss kommenterat.

- Psst, hon röker, gjorde slut med killen, cyklar till och från jobbet som en galning. Nu lever hon på vatten och blad...

Här kommer alla känslorna på en och samma gång.

Det fins en uppsjö av känslor man aldrig trott skulle framkallas i ens arma inre. Jag som tjuvlyssnat känslobubblar i alla valkar.

Sluuuta och beröm alla viktprestationer! Se till människors drivkraft, egenvärde, klokhet, godhet...

Jubla över den snälla, glada och överviktiga medmänniskan som säkert har sitt problem att brottas med. Låt bli att gräva i den av naturen alltför spinkiga, hålögda och utbrända...

Människor i vår upplysta "anorektiska tid" kan av allt att döma aldrig bli för rika, snygga, för smala eller effektiva.

Mina känslor skjuter fart av bantningsartiklar typ: Hon åt sig tolv kilo smalare på en månad... Och så fotot på en leende kvinna i sina gamla, tre storlekar för stora jeans.

Det finns tydligen inget så fint och glamoröst som att gå ner i vikt.

Veckopressen visar en anorektisk Beckhamfru, som borde hämta sig om hon väntar smått. Stora Anna Nicole Smith hyllas sen hon tappat 35 kilo. Blir hon lika hyllad om vågen kliver uppåt igen?

Troligen inte.

Ingen har någonsin kommenterat mitt omfång, men sett och rosat mig om jag lyckats förlora några kilon.

Beröm är märkligt. Man suger i sig. Fortsätter på något idiotiskt sätt att med humöret i botten jaga smörpaket ur kylen, granska innehållsförteckningar, stiga av och på vågen, aldrig kasta i sig ett wienerbröd...en påse godis och tänka sig för när gräddhåvor sträcks ut.

Bortsett från besvärande vallningar, vilket jobbigt liv!

Apropå känslor och vallningar... jodå män har också ett antal sådana.

I varje fall framför "OS-rutan".

Männen i mitt kvarter skriker, ryser - gastar tig - suckar, frustar hoppar med Stefan Holm och gör tresteg med Christian Olsson, så att soffjädrar ryker.

De sveper ut armar som om de höll Klüft i sin famn och hurrar när Carolina sveper om sig i vår blågula fana.

Och dessa fantastiska män torkar manliga sport-tårar när det på OS-arenans prispallar i Grekland spelas Du gamla du fria...

Kom inte och påstå att män är känslobefriade.

Under OS kommer minsann alla känslorna - på en och samma gång...

AFRIKANSKT ORDSPRÅK

Mer läsning

Annons