Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det började i ett dike

Annons

Det var på 60-talet. Han sålde tvättmaskiner. Han var på väg med bilen från Edsbyn hem till Falun. Han skulle vända en kassett med Beatles i bilradion när han tappade kontrollen och körde av vägen.

- Jag kastades ur bilen. Och det var tur det. Hade jag suttit kvar hade jag dött.

- När jag vaknade låg jag i diket, såg bilen ligga upp och ner en bit bort. Den rykte.

- Jag skrek: jag vill inte dö. Så bad jag till Gud att om han hjälpte mig att överleva skulle jag tacka honom genom att efter min förmåga hjälpa andra människor, säger David.

Efter två månaders konvalescens var han frisk - och omvänd.

Han började ett nytt liv. Han tog fram gitarren, luftade strupen - och drog ut på sångarstråt på servicehus, församlingshem, alkoholisthem, på köpcentra och i kyrkor.

Han höll sitt löfte. Och så har han nu hållit på i mer än 35 år.

Men det var inte alldeles populärt i pingstkretsar att David åkte runt med målad bil och husvagn.

- Pastorn tyckte det var för mycket jippo, men jag stod på mig. Jag håller ju på än, säger han.

I dag reser han ut och sjunger så ofta han kan. Klädd i masdräkt och med kurbitsmålad gitarr fortsätter han att sprida glädje.

Han är pingstkyrkans egen Jokkmokks-Jokke.

- Jag vill gärna ställa upp för ensamma och sjuka. Jag vet att det betyder mycket. Sång och musik ger kraft, säger han och berättar en historia från ett sjukhem:

- Jag sjöng några låtar och bland de som lyssnade fanns en kvinna som var stum, troligen av chocken efter makens bortgång. Men när jag klämde i med en gammal läsarsång sjöng hon med. Allt släppte. Hon kunde prata igen.

Nu vill Ny-David ut i Dalarna och låta sången flöda. Han är kvitt sitt onda hjärta och känner lust att sprida mer glädje.

PER MALMBERG

Mer läsning

Annons