Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den tvåmatiga familjen

Annons

Vi stämmer träff hemma hos Aminah och Omar Ahmadi för att prata mat.

I många invandrarfamiljer förändras matvanorna när barnen börjar skolan. De kommer hem och vill ha pannkakor och hamburgare.

- Barnen tycker om svensk mat, jag vet inte varför. Och jag lagar den, man måste lyssna på barnen, säger Aminah.

Familjen har fyra barn, tonårspojkarna Kawa, Sherko, Wrya och så lilla Schnå som är två.

Det blir köttbullar, korv och spagetti ganska ofta hemma hos Ahmadis. Men föräldrarna föredrar traditionell kurdisk matlagning, med mycket ris och grönsaker, lammkött och kyckling.

Aminah tycker att receptslaveriet är märkligt.

- Svenskar läser recept. Jag tittar, känner med handen och smakar. Häller på lite vatten, tittar lite på tv, säger Aminah.

Ingen behövde lära henne att laga köttbullar, det är ju enkelt.

Att fråga Aminah hur hon lagar mat är som att fråga en konstnär om hans skapande. Det är något hon bara gör.

Hon visar upp ett batteri kryddburkar med pulver, gult, brandgult och rött. Vad de heter vet hon inte, men de fungerar. Enda kryddburken med etikett är svensk, svartpeppar. Den ser liten och tråkig ut bredvid sin mustigare kamrater.

Enligt en rapport beställd av Mjölkfrämjandet så ägnar invandrarkvinnor mer tid åt matlagning än svenska. Det kan bli tungt att kombinera med barn och karriär.

Aminah säger att hon helst skulle vilja vara hemma och laga mat och baka, men nu måste hon lära sig svenska för att inte bli isolerad. Hon går på Komvux.

Familjen kommer från den iranska delen av Kurdistan, de var tvungna att fly till Irak eftersom Omar engagerade sig politiskt. Efter sju år där flydde de till Sverige. I Falun har de bott i fem år.

En gång vill Aminah återvända till sitt hemland.

- Jag vill inte bli gammal i Sverige. Jag har elva syskon i Kurdistan. Men pojkarna vill stanna i Sverige. De lär sig språket så snabbt, och får kompisar. Vi måste acceptera det, säger hon.

Omar berättar om hur folk på posten och i tvättstugan frågar honom om mordet på Fadime, för att han är kurd. Han kan inte acceptera det som hände.

- Vill vi bygga ett demokratiskt samhälle så måste vi också vara demokratiska. Som föräldrar kan vi råda barnen, men sedan låta dem välja, säger Omar och berättar hur hans pappa ville gifta bort honom med en släkting, men han ville ha Aminah.

Grönsaker och frukt smakar inte lika gott här som hemma i Kurdistan, säger Aminah. Kanske är det solen som inte lyser lika varmt. Hennes mamma skickar torkade grönsaker och kryddor hemifrån.

Omar sätter på en video från hemstaden Schnå, och hustruns tårar rinner.

- När vi kom till Svalöv i Skåne så grät jag i tre dagar, jag trodde inte det fanns någon mat, berättar hon.

Kartongerna i hyllorna och de frusna klumparna i köttdisken skickade inga ätsignaler. De var vana vid små butiker, där man skopade ris och bönor ur säckar och där nyslaktat hängde i taket.

Vi bjuds på en fyrarätters måltid, som smakar lika gott som det doftar.

Sonen Wrya kommer hem och äter med god aptit. Men han gillar svensk mat också.

- Jag gillar hamburgare, svensk mat ligger var för sig, kurdisk är mer att allting är blandat, typ, säger han.

Lillasyster Schnå vaknar, blyg och sömnig. Men hon piggnar till och spänner de mörka ögonen i sina föräldrar. Vi urskiljer "Preem" bland det kurdiska.

Hon vill gå till macken och köpa godis och glass, det kan hon minsann klara alldeles själv.
RAGNA FAHLANDER

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons