Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den sjuka vården

Annons

Vi är ett gäng som brukar sitta och lösa livets gåtor på gågatan.

Varför vi sitter där har de flesta av oss glömt, eftersom vi tillhör den förhatliga människogrupp som minns längre tillbaka än till 1994.

Att vi sitter kvar på gågatan beror på att vi har glömt att Systembolaget flyttat ner på granntomten till gamla Tyrolercafét. Alltså sitter vi kvar. Varför, har vi glömt

Här avhandlas stora ting enligt den modell som vi tillämpar hemma.

Våra hustrur - i den mån sådan förekommer - bestämmer vart vi ska åka på semester, när vi ska byta bil, hur barnen ska utbildas, vem som ska diska och när vi ska lägga om banklånen.

Själva tar vi hand om de stora frågorna; hur vi ska förhålla oss till EU, Persson och världsaltet.

Häromdagen kom den upp, den där frågan om gamla lasarettets framtid. Ja, jag vet att det numera heter Ludvika Norra Vårdcentral (Hudavdelningen heter Ludvika Norra Vårtcentral...).

Vi var rörande eniga om en sak:

- Det var tur att man var som sjukask på sextiotalet, när man var så pigg så man orkade, hävdade en bekymrad bänksittarkollega. Då var det mest omstörtande som hände inom våran sjukvård att man råkade träffa en läkare som inte var från Danmark.

- På den tiden hade man tilltro och respekt för vårdapparaten. Jag minns när jag var rumskamrat med Lastombergs Elis. Han var så till den milda grad tacksam över vården att han tog i hand och tackade sköterskan när hon tagit sänkan...

Men han hade litet svårt för språket inom sjukvården - det var på den tiden dom hade tid att tala med patienterna - och jag minns en som sa till honom att han skulle få ligga kvar i sängen den där dan, för att sänkan var i högsta laget.

- Nejdå - sa Elis - det går så bra. Nog tar jag mig ur sängen. Hemma har jag mycket högre sängkant!

Fniss och prisbyte.

- Det värsta är, fortsatte en av gubbarna, att dom säger att det är nåt skumt med det där att lägga ner Solsidan, att läkarna där ute har fått för sig att säga upp sig, hela bunten, om inte deras vårdcentral får vara kvar. Är det så så kan man, tvärtom, börja snacka om Skuggsidan av vården.

- Nej, nu talar du tok. Inte tror jag att läkarna slutar där ute.

- Det går till och med rykten om att dom kommer att söka sig till den privatiserade sjukvården i Smedjebacken...

- Är du klumpigt vaggad!? Inte flyttar dom till Smedjebacken. Solsidan ligger ju mycket närmare golfbanan i Hagge.

- Jag går aldrig till läkare numera. Det är inte så att jag misstror dom, men jag stör dom.

- Varenda gång jag var dit och inte alla prov var perfekta så frågade dom om jag rökte.

- Jag sa som det var, att jag slutade röka 1956 och då stelnade dom till och fick ett jagat uttryck i ansiktet. Dom hade nämligen lärt sig på högskolan att alla krämpor, inklusive benbrott och mjäll, beror på rökning. Här kom det alltså en gubbtjyv som inte rökte men som uppenbarligen inte mådde bra.

Man får förstå att det blir kommunikationsproblem av sånt...

- Några såna problem har inte jag. Mitt problem är att jag aldrig kan berätta vilken läkare jag har. Jag har slutat lyssna när dom presenterar sig - om de nu hinner med det. Det är ingen idé att lyssna vad han eller hon säger för jag får en ny stafettläkare nästa gång.

- Jag får högt blodtryck av att bara tänka på det. Det är så man vill söka läkare.

- Gör det du. Du som verkar ha så gott om tid.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons