Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den nya tiden tog död på bruksandan

Annons

Förr i tiden var "Bruket" som ett samhälle i samhället. Här fanns sjukstuga, mjölkbod och till och med likbod. Husen ägdes av Stora Kopparbergs Bergslags AB. En länga bostadshus var vikt åt förmännen i Domnarvet, resten av husen åt arbetarna.

- När ingenjörerna cyklade igenom området till sina hus på Majorsgatan fick mamma lov att niga, berättar Astrid Svensson som bott hela sitt liv på "Bruket".

Hon, liksom brodern Åke och några grannar av den "gamla stammen" saknar bruksandan.

- På kvällarna när tanterna gjort sina sysslor som de sa, brukade de sitta hos Gustafssons och prata om ditt och datt. Karlarna spelade kort och vi barn satt på vedbotrappen eller lekte kurragömma, berättar Anna-Lisa Danielsson.

Hon växte upp på Hushagen, flyttade därifrån men kom tillbaka 1976.

- Jag tycker det är så fint här och andan är fortfarande bra, men man känner ju inte så många längre.

När Anna-Lisa var liten visste man var alla på "Bruket" hette och var de bodde. Tanterna höll ordning på ungarna.

- Det kunde väl hända att de hötte med nävarna åt någon som gjort något sattyg.

Lars-Åke Johansson är son till Nils Johansson och uppvuxen på 1950- och 1960-talen. Han minns barndomen på Hushagen som en idyllisk tid.

- Alla kände varandra och det var öppet hus överallt. Och man kunde hänga nyckeln på en spik utanför dörren utan att någon stal något.

Gösta Ebberstein som kom till Hushagen från Borås 1954 minns också sammanhållningen.

- På veckosluten satt folk ute på trapporna, groggade och spelade dragspel.

Var det svårt att komma in i gemenskapen för dig som inte var född där?

- Nej, alla var trevliga, men jag hade lite svårt att förstå vad de sa i järnverkets matsal i början.

Hjälpsamheten är något som många förknippar med bruks-andan.

- Grannarna ställde upp som barnvakt eller om man ville låna någonting, säger Gösta.

- Och det hände att folk samlade in pengar till någon som var sjuk. Det var dålig sjukpension på den tiden, säger Nisse Johansson.

Klasskillnader fanns förstås men upplevdes inte som ett problem.

- En del förmän i verket hade man respekt för, andra sket man i. Efter 1950-talet var basar inte värderade högre än någon annan längre, berättar Åke Svensson.

- Jag hade jämt bra förmän, men man umgicks inte med dem även om man gillade dem, minns Gösta Ebberstein.

Fanns det något negativt med bruksandan?

- Nej, stämningen var bra och vi hjälpte varandra. Dessutom var folk ärligare. Man kunde ta sparken upp till affären och den stod kvar när man handlat, säger Astrid Svensson.

Skvallrades det mycket på "Bruket"?

- Det fanns väl någon enstaka som gjorde det, men inte så att det var ett problem, säger Nils Johansson.

Någon gång på 1970-talet tycker Hushagsborna att bruksandan började minska.

En förklaring är att Bostadsbolaget sålde kasernerna. Det blev fritt fram för vem som helst att bo på "Bruket" och omsättningen av hyresgästerna ökade kraftigt.

- Nu hinner man knappt lära sig vad folk heter innan de flyttar igen. Samhället har över huvud taget blivit både stressigare och egoistiskare, säger Lars-Åke Johansson.

Hans far håller med.

- När alla har bilar hinner de inte stanna och språka heller. Och teven gör ju att de flesta håller sig inomhus för sig själva om kvällarna.

KARIN DIFFNER

Mer läsning

Annons