Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den mobila åldringsvården

Annons

Samhällets skyldighet att ge de gamla som inte klarar sig själv en god och trygg åldringsvård, har under de senaste 20 åren varit föremål för den nya generationen åldringsvårdares experimentlusta.

1980-talets verklighetsfrämmande ekonomiska politik drabbade även åldringsvården. Överambitiösa vårdorganisatörer försökte tillfredsställa nya exklusiva krav från en liten grupp vårdtagares sida, med större och flera rum, vård i hemmets invanda miljö och en mängd olika hjälpmedel.

Man införde servicebostäder och hemhjälp som av naturliga skäl endast kommer en del åldringar till godo och under mycket begränsad tid.

Den goda åldringsvård som de tidigare ålderdomshemmen i deras moderna utformning gav, slopades och ersattes av vårdformer som gav minimal vård och hög sysselsättning till maximal kostnad.

Slopandet av ålderdomshemmen var ett jättemisstag och detta framhålls också numera allt oftare av äldre erfaren personal. Resandet tar mer tid än den effektiva vården och medför en rad kostnader och olägenheter. Anhöriga som vill och kan vårda sina nära och kära i hemmet ska naturligtvis göra det, men de ska inte tvingas av samhället att vara åldringsvårdare.

För detta har vi byggt upp en åldringsvård. Att som här i Ludvika blanda ihop kommunens åldringsvård med det kommunala bostadsbolagets verksamhet är orimligt och amatörmässigt.

Det ska vara två skilda verksamheter med olika målsättningar och uppgifter, men det finns ingenting som hindrar kommunen att hyra in sig i bolagets lägenhetsbestånd.

ARNE JANSSON

Mer läsning

Annons