Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den gode herden...

Annons

Det blir alltså den gode herden Anders Wejryd som blir ny ärkebiskop i höst efter K G Hammar. Bra eller dåligt?

Det beror förstås på hur man ser det.

De som valt Wejryd - några hundra präster och politiker - anser att kyrkan nu måste välja väg. Därför valde man Wejryd, i dag biskop i Växjö stift.

Uppenbarligen har kyrkans män och kvinnor tröttnat på provokationer. Tröttnat på en stor och kolossliknande organisation. Tröttnat på interna debatter och spretiga åsikter och turbulens kring homosexualitet och kvinnoprästmotstånd.

Nu vill man rädda kvar så många medlemmar man kan. Man vill stoppa tappet av människor som river sitt medlemsskap.

Man vill få lugn och ro. Man vill försöka utveckla kyrkan, försöka nå ut till folket, för att snacka ett modernt språk: man vill ta tag i massan, som det var en gång i tiden, när varenda kyrka var fullsatt på söndagsgudstjänsterna.

Mannen som ska leda denna gigantiska rörelse är alltså denne Wejryd, som jag träffade i Uppsala för några veckor sedan i samband med den hearing som hölls med alla ärkebiskopskandidater.

Wejryd är en sympatisk man. En präst som jag absolut - om jag hade det behovet - skulle anförtro mig åt utan problem.

Men han är samtidigt, åtminstone får jag det intrycket, rädd för att skapa rubriker, ställa till bråk, bli osams.

Wejryd är den gode herden, som ska sitta i Uppsala och bjuda på pepparkakor.

Nej, så är det förstås inte. Men åt det hållet.

Kyrkan har, trots att det stormat rätt rejält under valven, försökt hålla en försonande attityd utåt. Men viljan att inte stöta sig med någon har ibland fått märkliga effekter.

När Anders Wejryd i höst kliver in i sitt ämbetsrum i Uppsala stift, har han en mängd frågetecken att räta ut. Men att staka ut ny riktning för hur hans personal ska arbeta blir inte lätt.

Dessutom sägs det att Wejryd är rädd för att ta konflikter. Framtiden får utvisa hur det är med den saken.

Men sant är att han har några tunga stenar i ryggsäcken att bära på från tiden i Växjö, och att han inte klarat upp dessa bördor ännu. Kanske av rädsla. Kanske av andra orsaker.

Anders Wejryd sa i Uppsala att han aldrig tänkt sig att bli ärkebiskop.

Men nu var det som det var och skulle han bli vald skulle han förstås ställa upp. Nu är han vald.

- Jag hoppas att jag räcker till, sa han milt och log lite försiktigt och tog av sig glasögonen och kliade sig lite på vänster öra.

Han har liknat sitt ledarskap för Svenska kyrkan som en cirkusdirektör. Det var väl magstarkt. Kritikerna menar att en ärkebiskop knappast ska kopplas ihop med clowner.

Men i Expressen säger han att han använde liknelsen som en kontrast till det militära ledarskapet.

- Där sitter man ju på en kulle och tittar på, säger han lite försiktigt.

Den milde, gode herden Wejryd kommer att få ett tufft jobb att ena kyrkan, där man nu jobbar för högtryck med att anpassa den dagliga verkligheten till minskade ekonomiska resurser och försöka att stoppa tappet av medlemmar.

Wejryd kan använda sitt sunda förnuft. Den nya kyrkan behöver mycket av den varan.

PELLE MALMBERG

Mer läsning

Annons