Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den gamle och havet

Annons

Av en tillfällighet såg jag fotot av min gamle kompis härom dagen, där han sitter på fartygets akterdäck och splitsar. Ansiktet är brunbarkat och han bär en vit keps till skydd mot solhettan. Man ser hur han myser på fotot. Han är tillbaka i sina drömmars värld. Den värld han alltid längtat tillbaka till sedan hanfemtio år tidigare lämnade sjön efter en radikal Gudsupplevelse på Stilla Havet. En händelse jag för övrigt nedtecknat i sången "Undret på John E Hyde".

Här är vi tillsammans i ett volontäruppdrag för att hjälpa rysk-judiska emigranter från Kaukasusområdena, Arne som matros, jag som motorman. Det är en fröjd att se hur den åldrande sjömannen återigen är ombord på ett fartyg. Hans ögon lyser av glädje där han sitter bredvid förtöjningspollaren, med det blåa Medelhavet i bakgrunden. Arnes hela person var präglad av ungdomsåren som sjöman på världens alla hav.

Då jag första gången mötte honom visste jag efter tio minuter att han "seglat". Sådant är svårt att förklara men det känns, sjömanssjälar emellan. Många år hade gått sedan ungdomsåren, men Arne ville pröva att återigen axla sin gamla sjösäck. På Pireus steniga gator märkte vi att den var för tung och otymplig. Femtio år hade gått sedan sist. Sjömän emellan hjälptes vi åt att kånka ombord säcken i det väntande fartyget. Arne är borta nu sedan flera år. Men fotominnet av en lycklig gammal sjöman visar att det var värt vår strävan.

OVE ARONSSON, DALA-JÄRNA

Mer läsning

Annons