Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den förtryckte jägaren - ett politiskt dilemma

Annons

Min syn på saken grundar sig på den amerikanska filosofen Iris Marion Young definition om det goda livet. De värden som kännetecknar detta goda mänskliga liv är:

r Möjligheten att utveckla och använda sina förmågor och att uttrycka sina erfarenheter.

r Möjligheten att ha inflytande över det man gör och över de villkor som påverkar det man gör.

Det är universella värden i den meningen att de utgår från att alla människor har samma moraliska värde. Rättvisan kräver därför att de uppfylls för alla människor.

Mot dessa två universella värden står två sociala omständigheter som tillsammans och enskilt representerar orättvisa; förtryck och dominans. Förtryck är här detsamma som institutionella hinder för personlig utveckling och dominans institutionella hinder för individuellt självbestämmande.

Dominans är institutionella förhållanden som hindrar människor från att delta i beslut om vad de ska göra eller från att utöva inflytande över de villkor som styr deras handlingar.

Människor är utsatta för dominans när någon annan person eller grupp bestämmer villkoren i en icke-ömsesidig relation direkt eller indirekt bestämmer vad de kan välja att göra. Motsatsen till detta är fullständig social och politisk demokrati.

Utifrån detta synsätt utgör jägaren och glesbygdsmänniskan en minoritet som är förtryckt och/eller dominerad. Bara för att Sveriges lagar har utformats och genomförts av demokratiskt folkvalda politiker behöver detta nödvändigtvis inte innebära att beslut fattas på rätt grunder eller får rätt konsekvenser.

Jägaren hindras i dag indirekt att bedriva den traditionella jaktformen tillsammans med drivande hund då hunden inte kan skyddas vid en eventuell vargkonfrontation. Detsamma gäller för djurskötseln. När människan kan men inte får försvara sin egendom saknar verksamheten mening. När minoritetsgrupper utestängs från att kunna påverka beslut som direkt kommer att påverka deras liv uppstår en känsla av maktlöshet och förtrycket blir än mer uppenbart.

Jag tror att det är i denna maktlöshet debatten om rovdjuren ofta tenderar att bli osaklig från jägarnas och glesbygdens sida. Genom denna osaklighet och frustration kan grupperna lätt förlöjligas i stereotypa bilder och uttryck som: "De som är rädda för vargen" frodas. Förtrycket är konsekvenser av att beslutsfattarna och rovdjursvänner framställer sig själva, sina erfarenheter och sin kultur som allmängiltig. Det blir deras värderingar, målsättningar, perspektiv på och tolkningar av frågan som räknas.

Denna kulturella dominans skapar en paradoxal upplevelse av att vara osynlig men samtidigt uppseendeväckande. Osynlig därför att de styrande inte förmår att se deras eget perspektiv som ett bland alla andra. Det lämnas inte utrymme åt andra gruppers erfarenheter. Det handlar inte om att vara rädd för vargen, inte heller om att vargen till varje pris ska utrotas.

Det handlar om att jägarkåren och glesbygdsbefolkningens upplevelser, tolkningar och erfarenheter i denna fråga, inte tillåts påverka den härskande kulturen, utan direkt blir påtvingade en mindre meningsfull tillvaro!

JOAKIM HED

Joakim Hed kommer från Borlänge och är nyutexaminerad gymnasielärare från Högskolan Dalarna med ämneskombinationen idrott och religion. Han är särskilt intresserad av rättviseperspektivet.

Mer läsning

Annons