Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den femte evangelisten

Annons

På trettondagsafton framfördes i Husby kyrka Bachs Juloratorium. Stämningen var hög och applåderna dånade under kyrkvalvet efter den halvannan timme långa konserten.

Men, tänka sig! Det fanns några stycken tomma platser längst bak i kyrkan. Hur kom det sig? Förstod inte de som skulle ha suttit där vad de gick miste om?

Kör och orkester var av det numera så vanliga slaget när det gäller stora musikarrangemang i landsorten, det vill säga hopplockade från rikets alla hörn Orsa, Göteborg, Piteå, Stockholm med mera, och sist men inte minst Bachkören från Stjärnsund.

Sextiotalet mestadels amatörer stödda av tjugotalet yrkesmusiker. Förutom ett fåtal yrkesmusiker ställde således ett stort antal amatörer upp för att under kanske alltför kort tid ta sig till södra Dalarna för glädjen och nåden att få sjunga och spela till allmaktens lov. Ingen nämnd och absolut ingen glömd. Det är ganska fantastiskt och ger hopp för framtiden.

Så blev också resultatet lysande och man förnam fader Bachs välvilliga nickar från sin himmel. Ja just det, för vad annat än ande skulle det kunna vara som griper en så oerhört i detta sorterande av ljud som och utvecklats under tusentals år av människans aldrig sinande längtan efter klarhet.

Hur som helst, en stor musikupplevelse var det, detta monumentala verk skrivet för omkring tvåhundrafemtio år sedan som hyllning till ett nyfött barn för ett par tusen år sen.

Mången ifrågasätter också i vår sekulariserade tid det gudomliga i de fyra evangelierna, men det den femte evangelisten Johann Sebastian Bach förmedlar i musik är som all äkta konst gudomligt för envar oberoende av religiös tro eller tvivel.

Ty trots att vi ofta försöker glömma det är vi som invävda i kokonger av forna tiders stora tankar och känslor, och som människor är vi inte så enastående som vi tycks tro och vår civilisation är definitivt inte nån kulturell höjdpunkt utan snarare ett komplext virrvarr av frågeställningar.

Det tragiska är att man ofta, trots tillgängligheten i vår tekniska tid, är alltför stressad och splittrad för att kunna tillgodogöra sig värdet av att lyssna på god musik, då vår tids såpa- och skräpkultur lyckats täppa till öronen.

Själv försöker jag hålla de något så när rena medelst flitigt användande av vår tids öronslevar, det vill säga avstängningsknapparna, men det är svårt.

Ett stort och varmt tack till alla medverkande från en tydligt hugnad publik!

STIG WELCHERMILL

Mer läsning

Annons