Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den familjära kvartetten

Annons

Det är lite svårt att tro att konstellationen enbart är en slump. Två fioler, en altfiol och en cello i familjen kan tyckas vara lite för bra för att vara sant. Men familjen Gammelgård hävdar ändå att slumpens vinstlott slagit in: Familjen bildar av ren tur en klassisk stråkkvartett. Nu har den samlats för att ge en konsert.

- Det händer numera allt för sällan, konstaterar Henry Gammelgård.

Ewa från Gagnef och Henry från Kiruna träffades under studietiden på musikhögskolan i Malmö, och ljuv musik uppstod. Strax efter att förste sonen David fötts, flyttade familjen till Dalarna. Här har Ewa Gammelgård i 20 år varit verksam som musiker i Dalasinfoniettan. Och nu är cirkeln sluten: Yngste sonen, violinisten Elias, gick i våras ut från musikkonservatoriet i Falun och ska till hösten fortsätta i föräldrarnas fotspår, musikhögskolan i Malmö.

- Barnen har fått växa upp med musiken, förklarar Ewa.

Hela familjen kommer snart att vara professionella musiker. Henry Gammelgård är verkligen gammal i gården - som lärare på Musikkonservatoriet. Henry komponerar också.

21-årige cellisten David har efter musikhögskolan i Stockholm och Edsbergs musikinstitut redan kommit långt i karriären, även internationellt sett. Bland annat spelar han med i den berömda franska barockorkestern Le Musiciens du Louvre som turnerat flitigt och spelat in flera skivor. Under den senaste tiden har orkestern spelat i 15 länder.

18-årige Elias börjar musikerutbildningen på violin i Malmö till hösten och skriver liksom sin far egen musik.

- Pappa skriver modern musik, medan jag skriver filmmusik, berättar han. Drömmen är att gå en skola för filmmusik i USA.

Att familjen är samspelt råder det ingen tvekan om. Under torsdagen repeterade den inför konserten i Stora Kopparbergs kyrka på midsommarnatten.

Men hur är det då att arbeta konstnärligt och professionellt inom familjen? Blir inte repetitionen som att sitta vid frukostbordet?

- Vissa gånger kan det vara svårt, medger David.

- Men här råder total demokrati! Och vi pratar faktiskt inte bara musik hemma som man kanske kan tro, understryker han.

Att bara mamma är den som tjatar och bestämmer, existerar inte hos Gammelgårds. Här är det yngste sonen som spelar förstafiolstämman och tar befälet - i alla fall med de musikaliska detaljerna.

Renodlade familjekvartetter växer inte på träd. Och intresset för den klassiska musiken är på nedgång hos dagens ungdom menar Ewa:

- Tendensen är att fler och fler väljer elgitarr i dag. De klassiska instrumenten har tappat mycket, speciellt bland pojkar och på träblåssidan.

- Men intresset har ju alltid svängt, kommenterar bröderna.

- Det är samma sak inom konst och litteratur.

I väntan på en renässans kan vi i alla fall glädja oss över familjen Gammelgård. Trots att den inte planerar någon gemensam karriär, kan vi vara säkra på att få höra mer från dess många strängar.

JENS NORBERG

Mer läsning

Annons