Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Den drar skam över en hel yrkeskår"

Annons

Barn som utsätts för övergrepp blir inte trodda av myndigheter och anmälan om brott mot barn leder sällan till rättslig prövning och fällande dom.

De utsatta barnen bollas istället mellan olika instanser, utsätts för mängder av förhör i dystra och kanske rent av skrämmande miljöer, för att sedan lämnas i sticket av våra svenska myndigheter.

För samarbetet mellan socialtjänst och polis fungerar inte. Och det saknas kompetens att möta de unga brottsoffren.

Så ser situationen ut för utsatta barn i Sverige i dag. Det slog TV 4 och Rädda Barnen fast i dokumentärserien "Det handlar om ett barn" som nyligen visades i tv.

Polisens barnbrottsutredare i Dalarna har reagerat starkt på innehållet i dokumentärserien.

De känner inte alls igen sig i den beskrivning av polisens arbete med de utsatta barnen som återges.

Bland annat innehöll serien ett expertutlåtande som i korthet sade att polisen inte kan utreda sexuella övergrepp mot barn, medan man kan men inte vill utreda våld mot barn.

- Det är en åklagare och inte vi som leder de här förundersökningarna. Den personen har, liksom vi, specialutbildning just för det här och ger oss direktiv om vad som ska göras i utredningen. Gör vi ett dåligt jobb med exempelvis ett förhör, säger åklagaren helt enkelt till oss att göra om det, säger Anette Tigerstrand, en av länets barnbrottsutredare.

Dokumentären visade också att barnen slussas runt, utsätts för mängder av förhör och då i en miljö som inte alls är anpassad för barn. Enligt polisen är det ett föråldrat arbetssätt som speglats, som kanske används på några platser i landet, men långt ifrån överallt.

- Då handlar det om undantag. Så jobbar absolut inte vi i Dalarna, säger Lotta Ryberg, barnbrottsutredare.

Som exempel berättar hon om förhörsrummet i polishuset i Borlänge, som är placerat så att barnen inte behöver vandra genom hela polishuset. I direkt anslutning till det finns ett medhörningsrum, där exempelvis socialtjänst, advokat och barnets särskilda företrädare kan sitta med och lyssna.

- På så sätt kan barnet slippa höras av olika myndighetspersoner på olika ställen.

Barnbrottsutredarna anser att dokumentärserien dragit skam över en hel yrkeskår. Nu räds de konsekvenserna.

Det handlar om barn som far illa. Och som det redan i dag krävs mycket arbete med att få att öppna sig och våga berätta.

- Hur ska de våga och vilja det, när det ges en bild av att ingen tror på de här barnen och att en anmälan ändå inte leder någonstans? undrar de.

Barnbrottsutredarna i Dalarna, som enligt statistik från riksåklagaren har en mycket hög uppklaringsprocent när det gäller brott mot barn, bjöd efter dokumentärserien in TV 4 till polisen. Då för att ge en mer nyanserad bild av det som visats i tv-rutan.

- Men de var inte intresserade av att visa att det faktiskt fungerar på vissa håll i landet. För det skapade ingen debatt, säger Tigerstrand.

Ett annat problem som dokumentären visade, var det bristande samarbetet mellan socialtjänst och polis. Inte heller den bilden känner berörda yrkesgrupper i Dalarna igen.

I länet finns bland annat lokala samrådsgrupper i alla kommuner, i vilka företrädare för polis, socialtjänst, psykiatri och sjukvård kontinuerligt kan träffas för att tala om pågående ärenden.

I samrådsgrupperna, som vidareutbildas av en länsgrupp där även åklagare ingår, rådfrågar de olika yrkeskårerna varandra och kan bygga upp samarbete runt enskilda utsatta barn.

- Vi är medvetna om vilket bakslag vi skulle möta om vi inte samarbetar. Och det skulle drabba barnen. Därför är det livsviktigt, säger Louise Torstensson, som arbetar med barnärenden vid socialtjänsten i Borlänge.

Där är man bedrövad över budskapet i dokumentären.

I socialtjänstens arbete med utsatta barn och ungdomar är man beroende av en omgivning som anmäler misstänkta övergrepp mot barn. Att dokumentären visade att det inte är någon idé att anmäla, skrämmer socialarbetarna.

Deras uppgift nummer ett är att ta hand om barnen.

- Även om det finns en skyldighet från exempelvis skolpersonal att anmäla, så vet vi att det är förenat med mycket ångest. Därför jobbar vi bland annat med information för att få dem att känna sig trygga.

- Det finns en risk att dokumentären motverkar anmälningsbenägenheten och det är olyckligt för de utsatta barnen.

Det säger Inga Groth, som arbetar med barnärenden vid socialtjänsten i Borlänge. Liksom sina kollegor i gruppen, har hon specialutbildning för att kunna möta de utsatta barnen.

En stor del av socialtjänstens arbete bygger på frivillighet. Vårdnadshavare kan alltså tacka nej till erbjudna insatser. I sådana fall är det socialtjänstens sak att överväga om barnet är skyddat och får sina behov tillgodosedda. Om så inte är fallet kan ett beslut om tvångsomhändertagande enligt LVU (lagen om vård av unga) fattas.

Socialtjänsten är skyldig att informera vårdnadshavare när det kommit in en anmälan om att deras barn far illa. Undantaget är de fall där det förekommer misstanke om barnmisshandel eller sexuella övergrepp, där någon i familjen kan vara misstänkt förövare.

Dessa fall polisanmäls omedelbart och vid det första polisförhöret informeras den misstänkte.

- Så gör vi för att barnet inte ska bli tystat.

I en utredning som rör våld eller sexuella övergrepp mot barn gör socialtjänsten en bedömning av barnets skydd, utreder barnets behov och föräldrarnas förmåga att tillgodose dem. Man tittar också på övriga familjens behov.

Om det i utredningen inte framkommer något som styrker att barnet utsatts för övergrepp avslutas ärendet.

- Om det ändå finns en oro för det här barnet, försöker vi genom samtal trygga barnet. Få barnet att förstå att vi tror på vad han eller hon säger. På så sätt öppnas en möjlighet för att barnet vid ett senare tillfälle, när han eller hon känner sig mogen för det, ska våga berätta, säger Inga Groth.

Socialtjänsten och polisens barnbrottsutredare är överens.

Syftet med tv-dokumentären "Det handlar om ett barn" var att skapa en debatt. Och den hade varit välkommen - om den skett utifrån en verklig bild av hur det förhåller sig. De berörda yrkeskårerna anser att en mer nyanserad bild borde ha lyfts fram, att även goda exempel skulle ha belysts.

- För sådana finns. Med det är det inte sagt att vi inte kan bli bättre. Det är något som vi aldrig får sluta arbeta för, säger Lotta Ryberg.

Som befarar att dokumentärserien bidragit till att dörrar stängts. Bakom dem står utsatta barn och personer i deras omgivning, som räds att anmäla missförhållanden.

- Konsekvenserna blir att det blir svårare. Både för oss och de utsatta barnen.

LINDA ERIKSSON I BT PÅ MÅNDAG: BARNBROTTSUTREDARE ANETTE TIGERSTRANDS DAGBOK.

Mer läsning

Annons