Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den destruktiva betygsfixeringen

Annons

Det finns människor som tror, att om vi betygsätter barnens beteende och visar dessa siffror eller bokstäver för föräldrarna, så har vi kommit en bra bit på väg att lösa problemen. Det tror inte jag.

Barn och ungdomar som stökar gör det av hundra olika anledningar. Ibland är det bra och sunt med ett positivt, avvikande beteende hos barn och ungdomar. Ifrågasättande av normer och regler har alltid fört ett samhälle framåt. Men att avvika på ett negativt sätt, till exempel skolka och mobba, är skillnad och gör skillnad.

Den negativa avvikelsen, som för en del barn börjar väldigt tidigt och sedan fortsätter upp i åren, kommer vi inte åt med skriftliga omdömen. Här handlar det om barn och ungdomar som från tidiga åldrar svikits av vuxenvärlden som sedan vill ta revansch och lösa problemen med trubbiga verktyg i form av ordningsbetyg. Dessa barn behöver någonting annat. Föräldrarna till dessa barn når vi inte, med ännu ett hårt slag i huvudet eller en dolkstöt i hjärtat.

Problem i skolan är en spegling av de problem vi har utanför skolan. När familjen inte mår bra kommer också klassen och skolan att må dåligt. Detta är ett axiom! Vill vi få en lugnare skola, startar den processen med att eleverna, deras föräldrar och hela skolan på ett bättre sätt möts och samtalar om hur vi egentligen vill ha det tillsammans. För mig känns det som att söka fred i en konflikthärd. Vi måste mötas och resonera, inte kriga och släppa bomber på varandra.

Barn som mår dåligt gör dåliga saker. Att må dåligt är ingen ursäkt för dåligt beteende, men det är en viktig förklaring till varför vissa barn bråkar och projicerar sin rädsla och förtvivlan utåt. Barn som är ledsna slår. De blir inte mindre ledsna för att de får ett underkänt betyg till!

CLAES MANKLER

Mer läsning

Annons