Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debutanten fick stående ovationer

Annons

Sofia Karlsson var inte kvällens huvudakt. Att hon inledde konserten med Mikael Samuelsson var egentligen en slump - Dan Andersson-veckans program var spikat sedan länge, när hon hörde av sig till arrangörerna och bad om att få spela.

Då hade hon nyligen släppt sin andra skiva, "Svarta ballader". Hennes tolkningar av Dan Anderssons dikter hyllades av kritiker, land och rike runt.

Ludvika kommun kunde inte säga nej. Men eftersom det var ont om utrymme blev de tvungna att klämma in henne i programmet, före den gamla operasångarens spelning på Cassels i Grängesberg.

Biljetterna var sedan länge slutsålda. 525 personer applåderade ivrigt när Sofia Karlsson tog plats på scenen.

Med sig hade hon tre av musikerna som medverkar på den nya skivan: Esbjörn Hazelius på bouzouki, Olle Linder på kontrabas och Lisa Rydberg på fiol.

De var värda minst lika mycket beröm som sångerskan själv. Tillsammans utgjorde de en supergrupp.

Konserten inleddes med "Julvisa i finnmarken".

- Det är många Dan Andersson-älskare här eller hur, frågade Sofia Karlsson efteråt.

Hon fick ett rungande ja till svar, publiken var med på noterna.

Därefter framförde hon flera av de mest folkkära visorna: "Jag väntar...", "Heldagskväll i timmerkojan" och "Omkring tiggarn från Luossa ..."

Men det var framför allt i de nya tonsättningarna av "Milrök" och "Jag har drömt..." som det blev uppenbart hur annorlunda det kan låta, när artister utan 15 års erfarenhet av Dan Andersson-veckan får visa vad de går för.

Sofia Karlssons hillbillysväng uppskattades av såväl gamla som unga.

Hon blev beordrad att komma tillbaka.

Desto svårare var det för Mikael Samuelsson att engagera publiken på Cassels. Han bjöd på visor baserade på diktaren Svante Söders liv och leverne.

Men trots att Mikael Samuelsson, som både sjöng och spelade keyboard, verkade vara i form, lyfte aldrig konserten.

Gitarristen Christer Jonasson, basisten Robert Öberg och trummissen Jonas Sjöblom var skickliga, men publiken var för trött för att orka egga dem till mer än trivselspel.

Två konserter till priset av en var kanske för mycket av det goda, trots allt.

NINNA PRAGE

Mer läsning

Annons