Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"De vill smutskasta mig"

Annons

Solveig Regnander anser inte att hon haft några problem med de olika styrelserna för Kvinnojouren förutom med en. Det var den styrelse där fyra av fem medlemmar hoppade av.

Att det blev så beror på att den styrelsen egentligen inte förstod vad den höll på med och vilken verksamhet de skulle styra, anser Solveig Regnander.

- Vi hade ett helvete med den styrelsen, säger hon.

Det var bråk hela tiden och om olika saker, uppger Regnander.

Kassören Kristina Guffars krävde bland annat verifikationer på en del utbetalningar och in-köp. Men det var saker hon inte hade med att göra, enligt Regnander, för det var särskilda fondpengar som var skänkta av giva-re och som skulle gå direkt till de hjälpsökande kvinnornas behov.

- Och det ska inte ut vad kvinnorna använder pengarna till, säger hon.

Att nästan hela den styrelsen gick var bara bra, anser Solveig Regnander.

- Där fanns många sårade egon som inte fick den makt och kontroll de ville ha. De kom till korta, säger hon.

Men det finns ju tidigare medlemmar och ordföranden i andra styrelser som också är kritiska till dig.

- Jag har inte haft problem med tidigare styrelser och det finns ingen som slutat för min skull, säger hon.

Nu sitter hon själv i styrelsen och där är det nu lugnt och arbetet flyter bra, hävdar Regnander.

- Det är bättre att ha folk i styrelsen som kan verksamheten. Då blir det mindre slitningar, säger hon.

De medlemmar i nuvarande styrelsen som tidningen talat med intygar att allt fungerar bra och att stämningen är god.

En tidigare ordförande, Susan Olsén, anser att kritiken mot Regnander är en ren häxjakt och förtalskampanj från den tidigare styrelsen.

- Det känns så. Det är märkliga saker hon blir beskylld för. De har inte förstått är att det här är en mycket speciell arbetsplats som inte liknar något annat och att det kräver systerskap, säger Olsén.

Avhopp efter avhopp
efter avhopp...

Både tidigare styrelsemedlemmar och anställda i Kvinnojouren riktar hård kritik mot Solveig Regnanders sätt att arbeta. Hon är orsaken till flera avhopp från föreningen, anser de.

Det har bubblat och jäst i Kvinnojouren länge. Men missnöjet har aldrig nått utanför jourens egna led. Alla inblandade har varit mycket måna om att skydda den viktiga verksamheten att hjälpa misshandlade kvinnor.

Tidningen har talat med åtskilliga personer som tidigare varit aktiva. Och den bild de ger är samstämmig. Regnander är svår att samarbeta med, hon gör som hon vill, och försöker någon protestera eller ändra på det blir det ett väldigt liv.

Resultatet är en turbulent situation där olika läger skapats och styrelsemedlemmar hoppat av i stor omfattning.

- Det har varit motsättningar. Arbetsklimatet har varit dåligt. Regnander är bra på att manipulera folk. Flera ordföranden, styrelsemedlemmar och ideellt arbetande personer likväl som anställda har mer eller mindre slutat på grund av henne, säger Eva Franklin, tidigare ordförande.

- Vi fick inte ifrågasätta någonting utan bara ge de anställda de pengar de ville ha och låta dem göra som de ville. Styrelsen uppfattades som något onödigt ont och ingen vill väl jobba i en styrelse som är bakbunden, säger Ylva Åström, en annan tidigare ordförande.

Just i den styrelse där Ylva Åström ingick 2004 var det särskilt stora motsättningar. Där avgick fyra av de fem medlemmarna under året.

- Vi försökte räta upp arbetsmiljön, få verifikationer på inköp, få veta hur jouren och Regnander använde sin tid. Men det var förgäves, säger Ylva Åström.

- Jag har varit med i många styrelser, men aldrig varit med om något likande, säger Kristina Guffars, tidigare kassör.

Margareta Jogér fick nog av styrelsearbetet när förslaget om att de anställda skulle ingå i styrelsen kom upp. Något som nu är genomfört genom stadgeändring.

- Jag tycker det var helt upp åt väggarna. Styrelsen har ju rollen av arbetsgivare för de anställda och har det övergripande ansvaret för verksamheten, säger hon.

Hon har stor förståelse för alla tidigare avhopp men beklagar dem samtidigt.

- Det var duktiga tjejer som ville engagera sig. Men jobbar man ideellt så tar man inte hur mycket skit som helst utan går. Och själv säger jag nej fy fåglarna, aldrig tillbaka dit, säger Margareta Jogér.

Lis Byman var anställd under många år på Kvinnojouren, men tvingades bort av Regnander och gick så när helt i däck.

- Jag blev obekväm när jag började ställa krav på ordning och reda, säger Lis Byman.

Det har varit många långtidssjukskrivningar på kvinnojouren och andra anställda tidningen talat med ger en likartad bild.

KATARINARUDBECK

Mer läsning

Annons