Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De stoppade tjuvarna

Annons

- Jag var arg, ingen av oss var rädd, förklarade Hjördis, då vi träffade henne hemma hos bygdegårdsföreningens ordförande, Linda Axelsson, på trettondagsafton.

- Vi kämpar för att hålla igång byn. Då någon kommer hit och förstör blir vi alla upprörda, säger Linda, som precis som polisen och många andra är tacksamma för Jans, Hjördis och Arnes modiga insats då tjuvarna greps, en 54-åring från Värmland och en 42-åring från Helsingborg, båda tidigare kända av polisen som brottslingar.

Kvart över två, på natten till torsdagen, gick Jan Eriksson på toaletten. Han tittade ut och såg en liten ljus bil som åkte runt bygdegården. Bilen åkte sedan mot Älvdalen och stannade vid gamla Ica-affären.

Då Jan såg två skuggfigurer komma gående mot bygdegården, förstod han att det var någonting på gång.

Jan ringde Arne Axelsson, men där var det vara faxtonen som svarade.

- Jag höll på att bli vansinnig.

Arnes fru, Hjördis, hade dock vaknat av ringsignalen och då hon såg att Jan ringt, ringde hon upp honom.

- Jag väckte Arne och sa att nu måste vi åka till bygdegården, berättar Hjördis.

Jan, Arne och Hjördis stack iväg till bygdegården. Inne på byarådets kontor såg de två skuggor. De sprang in och ropade.

- Det är polisen, kom fram med er.

- Då kom de lommandes ut, säger Arne.

De två inbrottstjuvarna var överraskade och spaka, men då de upptäckte att det inte var några poliser som avslöjat dem, morsknade de till och sprang mot dörren.

- Då den där tjocksmocken kom, sträckte jag fram benet, förklarar Arne.

Mannen stöp och slog huvudet i timmerväggen. Arne tror att han tuppade av några sekunder.

Den andre mannen hade en kofot, som Jan tog ifrån honom.

- Den var tung.

Arne och Jan var där inne med inbrottstjuvarna. Hjördis höll emot dörren och ringde efter polisen.

- Vi höll dem där en halvtimme.

Då Jan och Arne lät männen gå på toaletten hittade de en nödutgång där de flydde. De sprang mot bilen, men Evertsbergsborna hann fram först och stängde den flyktvägen.

Hjördis ringde polisen och gav dem registreringsnumret på den bil som tjuvarna åkt i.

Medan Jan och en till bybo vaktade vid bilen åkte Arne och Hjördis runt i byn och letade efter de båda männen. Det var spårsnö som visade att en av dem gett sig iväg efter Vasaloppspåret medan den andre gått åt andra hållet, mot Heden.

Då poliserna kom fram med en hund spårade de först upp mannen som försökt komma undan efter Vasaloppspåret. Då denne var gripen, letade de upp den andre som gömt sig under en gran.

Tjuvarna hade tagit en mindre summa pengar ur ett dokumentskåp, men de hade inga pengar på sig då de greps. Förmodligen kastade de ifrån sig bytet under flykten.

Hjördis berättar att folk frågat om de inte var rädda då de ingrep mot tjuvarna.

- Man måste göra någonting och vi kunde inte vänta på polisen en timme, säger Hjördis.

- Jag var beredd på att de skulle ha kniv, förklarar Arne, och Hjördis konstaterar att de hade tur då inbrottstjuvarna inte var beväpnade.

- Det är ett fint livgarde det här, skojar Arne.

Nu funderar de på att sätta upp en mistlur som larmar om någon försöker bryta sig in i bygdegården igen.

JAN NORBERG

Mer läsning

Annons