Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De sa nej till våldet

Annons

Arrangörerna, arbetarekommunen och LO-facken, hade först tänkt sig Speakers corner som manifestscen men med det stora intresset valde man att flytta i all hast till Liljeqvistska parken

Håkan Castor inledde mötet och lämnade över till huvudtalaren Tommy Hvenström, före detta fältfritidsledare och numera ansvarig för Cozmoz.

Han höll ett kort och tänkvärt tal där han ofta refererade till situationer han upplevt som fältfritidsledare.

- Vi måste vara våga vara tönt. Med detta menar jag att vi vuxna måste bry oss. Vi måste visa oss i ungdomarnas lokaler och strunta i att vi blir kallade tönt, sade Tommy Hvenström.

Alla talarna började med att skicka sina tankar till den omkomne Jonas Johannessons familj.

Tommy Hvenström erkände innan talet att han var nervös. När han skulle avsluta sitt tänkvärda tal visade han även vilket engagemang han har för ungdomen i Borlänge.

- Vi måste återta stan, sade Tommy Hvenström med en stämma som inte alls bar och visade vilket allvar som ligger bakom manifestationen.

Doris Brodén talade för LO-facken och även hon höll ett kort tal som kändes aktuellt och angeläget.

- Tillsammans kan vi göra något. Vi är fler än dom. Vi måste säga ifrån åt alla, även de som inte är våra egna barn, sade Doris Brodén.

Camilla Sörman och Peter Eriksson från Borlänge musikteater sjöng stämningsfullt och Cilla Rhodin avslutade manifestationen med att läsa två dikter av Ingrid Sjö-strand och Alexander Weiss.

Dikterna handlade om solidaritet och att detta angår oss alla.

I folkvimlet på kullen i parken syntes ett flertal pojk- och flicklag iklädda sina matchdräkter. De symboliserade Borlänges framtid.

Manifestationen utmynnade nu att det åtgärdsprogram på 32 punkter som tagits fram åter blir högaktuellt. Nu ska en prioritering göras.

- Vi drar igång stora allmänna mötet i augusti och det är då det verkliga arbetet mot våldet startar, säger Kenneth Persson i arbetarekommunen.

JAN KORSGREN

Mer läsning

Annons