Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De har bilen att tacka för sin kärlek

/
  • Långväga bilentusiaster. Marianne, Ouide, Ramses och René Stigt har bilat från Holland, för att vara med på 2CV-världsmötet på Rommehed. – Killarna är som galna veckor innan vi åker, de älskar att bilsemestra, berättar pappa René Stigt. Foto: Stina Rapp

Annons

Det är 2CV-världsmöte på Rommehed. Citroënälskare från 26 olika länder köade i går i timmar på flygfältet, där det tutades hejvilt samtidigt som de små bilarna leddes framåt likt cyklar.

På taket till en mångfärgad liten bil från 1961 sitter två små pojkar. Det är Ouide och Ramses Stigt, och de tittar nyfiket på allt stoj runt omkring.

Det är fyra dagar sedan de lämnade hemstaden Kraggenburg i Holland med mamma och pappa, för att tillbringa tre veckors semester i Sverige. Första anhalt: Världsmötet på Rommehed.

Förstås. Detta är nämligen en familj som är född i citroënens tecken.

- Jag och min man körde den här bilen på vår smekmånad till Island, berättar mamma Marianne.

Hon och René träffades i Paris, där de firade 50-årsdagen för Citroën 2CV. Hon hade en röd Citroën, han hade den här.

- Det var mycket folk och trångt, vi stod så tätt... det bara blev så, berättar Marianne och ler.

Bilen byggdes om. Från att ha ett säte till att ha två, och när pojkarna kom blev det fyra. Den fullkomligt strålar av kärlek och passion. På motorhuven är en flicka ditmålad, på rutorna sitter klistermärken. Designen har familjen fixat tillsammans hemma i vardagsrummet.

En Citroën 2CV är känd för att vara det enklaste som finns, något som inte enbart är guld och gröna skogar.

- Det var jobbigt att åka hit. Sverige är så backigt, vi fick ofta köra på tvåan. Det gick i 40 uppför och 90 nedför, säger Marianne och skrattar.

René nickar och skrattar han också.

- Normalt sett är 2CV en tyst bil, men den här låter jättemycket! Vi stannar inte för att vi är trötta, utan för att vi får sån hemskt huvudvärk av oväsendet.

På backspegeln hänger ett par öronproppar.

På golvet framför förarstolen ligger något som ser ut att ha varit tidningar.

- När det regnar har vi en decimeter regn i bilen också.

På båten mellan Danmark och Sverige dog bilbatteriet.

- Varje semester är det något som går sönder, och den är långsam och låter och det är alltid massa problem, berättar René, som varje semester tänker att nu är han bra förberedd.

Han hyser en sorts hatkärlek till sin lilla bil, menar att den ger en kontrast till lyxen i det vanliga livet.

- Jag har varit i alla Europas länder med den. Saker går sönder, man fixar det och tänker sedan: "Okej, vad är egentligen fel? Jag är frisk, har en fin familj och ett bra jobb" A broken car, so what?

- Tjusningen är att alla som kommer hit är på samma nivå. Man känner igen varandra från träffarna, och oavsett vilka bilar och jobb man har i det vanliga livet behåller man tänket. Enkelheten med de här bilarna påminner om det viktiga i livet, allting är så enkelt, egentligen.

Sjuåringen och fyraåringen håller fortfarande utkik från taket. Mamma Marianne pratar med en fransman i bilen bakom.

Pappa René tittar, med värme i blicken, på sin bil. Han har kört 2CV i 25 år.

- And I will do it until I´m 104. Then my sons will get it.

Mer läsning

Annons