Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De förlorade två små barn

/
  • Sörjer.

Annons

- Innan jag fick veta att jag skulle bli pappa var ett barn någon som sprang omkring, som rörde sig, ingen hade talat om att det kunde bli så här. Vad är det man sörjer, är det ett barn eller är det inte ett barn?

- Det blir en slags overklig sorg, men det är ju ett barn ändå. Jag kan inte anklaga mina medmänniskor för att inte förstå det jag själv inte kunde begripa innan, men nu vet jag att jag sörjer två barn, säger Marcus Birro.

Nej, Svarta vykort. En bok om tröst är inget att sätta i händerna på par som befinner sig i de första veckornas lyckorus, fortfarande nära "pissfesten", som Birro skriver.

För hans tjej räckte det inte att kissa på Clerabluestickorna en gång, de gick tillsammans till apoteket och köpte tre paket, de provade båda för att jämföra.

De var förstås väldigt glada, eller som han skriver: "Ett barn blir till i alla drömmar, i alla samtal om framtiden, i planerna, i barnvagnsinköpet".

Men allt går så fel, och det dessutom två gånger. Dante föds redan under vecka 23 när Marcus Birro och hans sambo är i Finland.

De håller honom i sina händer och får sedan hem honom, död i en kylväska. "Det är döden i en liten låda."

När de bara några månader senare väntar barn för andra gången är det med bävan, och med vetskapen om en alltför kort livmodertapp.

Den andra graviditeten slutar med missfall i vecka 17. Boken innehåller några av en sörjande människas utfall mot vården, men med Svarta vykort, en titel lånad från Tranströmer, hoppas han framför allt ge ord åt en allmängiltig sorg.

- Jag vill lyfta på locket, det är så svårt att snacka om sorg i dag, folk är livrädda för de ämnena, för tyngre ämnen överhuvudtaget.

- Hela samhället genomsyras av en rädsla för allvar, den största kulturdebatten just nu handlar om huruvida man får köpa dyra handväskor eller inte.

Om det finns någon grundläggande fråga i Svarta vykort är det i så fall när ett barn blir ett barn. Marcus Birro tycker att han börjat se livet annorlunda, vilket han också berättade om i ett debattinlägg i Göteborgs-Posten där han beskriver abortlagstiftningen som "en helig ko".

- Jag har inte ifrågasatt några veckogränser, jag vet inte om jag är ute efter något konkret, det är en rent personlig grej. Jag hade mina politiskt korrekta åsikter om en massa saker innan jag höll mina barn i händerna, som inte räknas som barn.

- Allt det här har fått mig att revidera i stort sett allt jag visste om de här grejerna. Jag sitter inne med både en historia och en vetskap som andra kanske inte har, sedan är det upp till andra att avgöra.

- Men jag vill hålla en värdig och innerlig ton så att det inte skvalpar runt bland abortmotståndare och abortivrare som är i sort sett lika högljudda.

I Sverige avgör kvinnan själv fram till vecka 18, därefter görs abort endast om "synnerliga skäl" finns. Efter vecka 22 anses fostret, som det heter, livsdugligt och därför får inga aborter göras.

Vad vill du, egentligen?

- Kvinnor får göra abort precis till vilken vecka de vill, det lägger jag mig inte i, men man måste få föra den här diskussionen parallellt utan att hamna i det här "varför tycker inte du att kvinnor ska ha rätt till sina kroppar". Det handlar inte om det. Man måste kunna lägga allt på bordet. (TT Spektra)

Fakta/ Marcus Birro

  • Född: 1972 i Göteborg
  • Sysselsättning: Poet, författare, radiopratare och krönikör i denna tidning.
  • Aktuell: Med "Svarta vykort. En bok om tröst" som kommer i början av maj.
  • Familj: Sambo

Mer läsning

Annons