Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De får bidrag från kungen

Annons

Den som ska göra det digra arbetet att restaurera målningarna är papperskonservator Ann Olander från Falun. Hon fick se målningarna för första gången i september 2004 då hon på uppdrag av Dalarnas museum inventerade samlingen.

Flertalet av målningarna är gjorda på lumppapper, det vill säga papper gjort av kasserade textilier. Ursprungligen fästes dalmålningarna på väggen istället för tapeter i burgna bondehem. Senare har de klistrats upp på trähaltig kartong.

-Det är det värsta man kan göra. I trähaltigt papper finns syra som bryter ner lumpen, säger Ann Olander.

Målningarna är trots detta i relativt gott skick. Ann Olander har varit med om betydligt värrre.

Det viktigaste hon har att göra är att frigöra papperet från kartongen. Det är ett riktigt pillgöra där hon skalar bort kartongen med skalpell en tiondels millimeter i taget. Smuts pillas också bort med skalpell och genom att lägga målningarna på ett så kallat vakuumbord kan hon dra bort en del av syran.

Sedan kommer hon att kontrollera att färgskiktet fäster mot underlaget. Målningarna är gjorda med limfärg vilket är en blandning av pigment, krita samt lim gjort på slaktavfall.

I den mån det behövs går hon över målningen med stärkelse för att färgen ska fästa.

Ann Olander gör eget lumppapper från material som är samtida med målningarna. Däremot målar hon inte på de ytor där färgen har försvunnit.

-Det är absolut förbjudet för en konservator att återskapa någonting, förklarar Ann Olander.

Mindre lyckade lagningar som har gjorts i senare tid avlägsnas. Konservatorns egna tillägg dokumenteras i en rapport så att kommande generationer kan följa föremålets historia.

Slutligen kommer Ann Olander att montera målningarna på MDF-board, men för att det känsliga papperet inte ska komma i kontakt med syran i träet läggs en bomullskartong emellan som isolering.

Allt som allt kommer restaureringsarbetet att kosta 100 000 kronor. Det är en rejäl summa för en liten ideell förening som Hedemora Gammelgård.

Föreningens tidigare ordförande Ulla Pettersson utforskade finansieringsmöjligheterna och av Ulf Gyllenhammar på Riksantikvarieämbetet blev hon tipsad om Konung Gustav VI Adolfs fond.

Sedan gick det undan. I september förra året ansökte föreningen om pengar ur fonden. I början av december kom ett svarsbrev undertecknat av den arkeologiintresserade kungens sonson Karl XVI Gustav där Hedemora Gammelgård beviljades ett bidrag på 50 000 kronor.

Föreningen behöver med andra ord 50 0000 kronor till. Man har även ansökt om bidrag från andra håll. Responsen har varit delvis positiv, men än så länge har inga konkreta summor nämnts.

De målningar som är daterade är gjorda 1805, 1813, 1817 och 1823. Fyra av dem är inte dalamåleri i egentlig mening utan snarare dekorationsmåleri.

De tycks influerade av den gustavianska stilen och har troligen hängt i något borgerskapshem.

Tidigare fanns målningarna i gamla tinghuset, där Migrationsverket nu är inkvarterat. Hur de hamnade där känner inte Ulla Pettersson till.

Den äldsta målningen är kanske mest intressant. Den är inte gjord på papper utan linneväv.

Motivet visar tre finklädda herrar till häst som rider in i en stad. Längst upp står "De tre vise männen som voro av Österlandet Kasper, Melkior och Baltazar."

Det finns en detaljrikedom och en känsla för anatomi och proportiononer, inte minst hästarnas som ger målningen en särställning i samlingen.

Ann Olander misstänker att den kan vara gjord av en av de mest framstående allmogemålarna Hans Wikström (1759-1833) som finns representerad bland annat på Nordiska museet i Stockholm. Verket är visserligen signerat Hans Eriksson. Men det var konstnärens efternamn innan han bytte till Wikström.

STAFFAN WESTERLUND

Mer läsning

Annons