Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför skyddar vi skog!

Annons

I dagens nordliga barrskogsdominerade skogar är det brist på gamla träd och döda träd för många av skogens invånare; träd som finns i de skogar där skogen får sköta sig själv. Sådana orörda skogar finns knappt någonstans i Dalarna, men det finns en del ställen där skogen är vad vi kallar för naturskogsartad. Skogar där skogsskötsel saknas sedan lång tid tillbaka. När staten bildar formellt skydd av skog så är det till största delen naturskogsartad skog som är föremål för naturreservat och biotopskydd.

Den övervägande majoriteten av dessa områden skyddas för att naturen ska få fortsätta att sköta sig själv. Viss skötsel förekommer även i de formellt skyddade områdena men då är det skötselmetoder som efterliknar naturliga förlopp i naturen som brand och insektsangrepp.

Det sägs ibland att det beror på markägarens skötsel av området att det har fått dessa skyddsvärden, något som Mellanskogs företrädare hävdar. Det är dessvärre en myt. Det är frånvaron av skötsel och skogsbruk som har skapat värdena. Erfarenheten från många års naturskydd visar att den åtgärd som en markägare oftast vill göra i sina naturskogsartadeskogar, är att avverka för att få en inkomst. Helt naturligt och förståeligt men det bidrar inte till naturskyddet. Att markägarna, som Mellanskogsdebattörerna föreslår, ska få ersättning så länge träden står kvar men ändå ha möjligheten att avverka dem längre fram är inte rimligt. Staten kan inte använda våra gemensamma medel till att investera i skog som senare kan avverkas. Vi måste ha en garanti för ett långsiktigt skydd av de rester av naturskogar som fortfarande finns kvar.

Det innebär inte att skogsägarnas frivilliga avsättningar har en viktig roll. I miljömålet Levande skogar säger regering och riksdag att frivilliga avsättningar av skog och formellt skyddade tillsammans ska verka för att inga fler skogslevande arter utrotas. Detta står skogsnäringen och markägarorganisationerna bakom. Frivilliga avsättningar av naturskog kompletterar myndigheternas naturreservats- och biotopskyddsbildande. Varje sådan frivillig avsättning som görs är ett steg på vägen mot miljömålet Levande skogar.

Att enskilda markägare gör omfattande frivilliga avsättningar som innebär att naturskogsartade skogar på flera hundra hektar sparas är dock mycket ovanligt. Det är heller inte rimligt att enskilda ska göra det utan ersättning. För att uppnå så stora ytor krävs skydd i form av naturreservat. Däremot kan naturvårdsinriktad skötsel som en markägare är villig att utföra stödjas med naturvårdsavtal.

Debattörerna från Mellanskog hävdar felaktigt att ytterligare 33100 ha skog ska få formellt skydd i vårt län. Så är det inte. När det gäller skogliga naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal så har Dalarna ett arealmål som sträcker sig mellan åren 1999 och 2010 och det målet är 40200 ha.

Sedan 1999 har vi redan bildat och håller på att bilda formellt skydd på nästan hälften av den arealen. Det innebär att vi har cirka 21000 ha kvar att skydda (naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal).

JEMT ANNA ERIKSSON, STIG-ÅKE SVENSSON JEMT ANNA ERIKSSON ÄR NATURSKYDDSHANDLÄGGARE OCH STIG-ÅKE SVENSON ÄR MILJÖVÅRDSDIREKTÖR PÅ LÄNSSTYRELSEN.

Mer läsning

Annons