Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dans från Afrika allt populärare

/
  • Nybörjare. Trots de sköna rytmerna kände jag mig stel och klumpig. (Jag är den längst bak)  Foto: Janne Eriksson
  • Många anläggningar. Det finns ungefär 70 anläggningar där man kan dansa till Afropowerdanc i Sverige. I Dalarna finns två anläggningar.  Foto: Janne Eriksson
  • Dansmix. Afropowerdance är inspirerad utav olika afrikanska danser. Det viktigaste när man dansar är närvarokänslan.  Foto: Janne Eriksson

Annons

Se webb-tv! Klicka här!

Instruktören Marie Hillner slänger med håret mot golvet. Det gör också de drygt tjugo personer som letat sig till träningslokalen den här regniga lunchtimmen.

- Tänk inte på hur ni ser ut. Det ska vara fult, när afrikanska kvinnor dansar tänker de sällan på att dra in magen. Känn hur alla spänningar frigörs, känn urkraften inom dig, instruerar Marie Hillner.

Hon rullar på höfterna, stampar till takten och svänger med kroppen till de monotona, afrikanska trumrytmerna. Jag försöker härma men kan inte sluta koncentrera mig på hur jag ser ut i den stora väggspegeln framför. Det är första gången jag är med på ett pass och jag känner mig hopplöst kontorsstel och ful i min urtvättade, stora t-shirt. De flesta i salen är visserligen ledigt klädda, men det är ändå svårt att slappna av.

- Det är som yoga fast samtidigt som en dans. Gå in i er själva. Sluta tänk.

Jag är inte ensam om att vara nybörjare, det kommer nya varje pass. Marie Hillner berättar att Afropowerdance blir allt mer och mer populärt.

- Ibland blir klasserna fulla, då har det hänt att vi fått säga ifrån. Men nu håller fler instruktörer på att utbildas i Dalarna.

Koreografin är enkel. Rörelserna är stora och fria. Halvvägs in i passet börjar deltagare tjoa och röra sig friare till musiken. Jag känner hur en lyckokänsla infinner sig i kroppen.

Åldern på deltagarna varierar, men de flesta är kvinnor.

- Killar har över lag större distans till dansen. De kanske tror att det här är en typisk tjejgrej, men det är det inte. Även om dansen innehåller många höftrörelser, säger Marie Hillner.

En av killarna är Peter Aspell, han är också här för första gången.

- Jag förstår bara inte hur tjejerna kan rulla med hela kroppen så där, själv är jag väldigt stel. Men det var kul, trots att man var tvungen att koncentrera sig mycket, säger han.

Efter drygt en timme stapplar jag ut på Faluns regniga gator. Trots stretchingen kommer jag antagligen vakna upp med träningsverk. Ändå känner jag att det här är något jag kommer göra om.

Mer läsning

Annons