Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Daniel tog OS-guld i Korea - på dator

Annons

- Vilken lång tid det tog innan ni hörde av er, skämtar Daniel Andersson. Det är flera veckor sedan han återvände från Korea, med en guldmedaljen i OS i dataprogrammering i bagaget.

Drygt en vecka tillbringade Daniel i Korea.

- Vi hann göra ganska många utflykter under den tiden, eftersom vi hade mycket tid över, berättar Daniel innan frågan ens hunnit ställas.

- Det var kul att se landet, även om turerna förstås var ganska regisserade. Det blir dessutom en ganska konstgjord miljö, när man är så många som kommer "utifrån".

Tävlingarna pågick mellan den 18 och den 25, det var finalen efter flera deltävlingar på vägen. Den svenska finalen gick i april i år. Men det var inte första gången Daniel tog sig så långt.

- Jag var med i den internationella tävlingen i fjol också, då den gick i Finland. Men då blev det bara en bronsmedalj.

Från 77 länder kom årets tävlande, 4 från varje land. Bland 280 deltagare var Daniel Andersson från Ludvika den ende från ett EU-land som tog guld, bäste europé.

- De flesta deltagare kom från asiatiska och europeiska länder. Jag tror att Bulgarien och Kina tog flest medaljer...

Sammanlagt 23 guldmedaljer fanns att tävla om i grenen dataprogrammering.

- Det är i princip problemlösning via dator, man fick fem timmar på sig att lösa tre problem, i två pass, förklarar Daniel.

Som exempel på en av uppgifterna plockar Daniel fram en pärm med omfattande material. Uppgiften handlar om ett risfält, där de tänkta risplantorna antas bli nedplockade av grodor här och där. Uppgiften gick - mycket förenklat - ut på att identifiera vilken groda som tar vilken risplanta, i ett fält med upp till 1 000 gånger 1 000 rutor. Allt med tidtagning, för en effektiv lösning av problemet.

Daniel har alltid haft lätt för siffror och problemlösningar. Han går tredje året på naturvetenskapliga programmet på Högbergsskolan. Lektionerna i data och matte bjuder inte på några överraskningar för hans del.

- Nej, jag har redan gjort klart kursen. Det finns inga utmaningar kvar i de ämnena, det är lite synd.

Ibland går han ändå på de lektionerna, mest för att hjälpa klasskompisarna - och lärarna.

- De tycker om att överförenkla och det gör inte jag, det slår tillbaka sen. Jag ser till att lärarna inte ljuger, säger han skämtsamt.

Favoritämne i skolan har han inget direkt.

- De flesta ämnen är bra om lärarna är det. Roligast är nog ändå idrott och hälsa, även om vi inte har det ämnet längre.

Med siktet inställt på vidare studier i matematik och datalogi, låter inte Daniel ämnena vila helt i väntan på högskolan.

- Man lär sig också genom att experimentera själv, försöka på egen hand, säger han.

Ibland innebär det att han går omkring och tänker ut egna problem.

- Men de får inte vara för lätta, och inte för svåra.

Vem Daniel eventuellt "ärvt" sin talang ifrån kan han inte säga.

- Nej, igen annan i min familj är ens intresserad...

Han tycks inte leva upp till myten om matematiker, eftersom hans intressen är mångsidiga och sträcker sig över till den "konstnärliga hjärnhalvans" område.

- Jag tycker om att spela gitarr, men jag är inte så bra på det, säger han blygsamt och poserar snällt med medalj och gitarr framför Dali-affischerna i sitt rum.

LENA RELTE

Mer läsning

Annons