Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Danas panflöjt förförde fåtalig publik

Annons

I programbladet inför fredagens konsert i Orsa kyrka, så berättas att Dana Dragomir förför med sin virtuositet. Att hon skapar publikträngsel, stående ovationer och entusiastiskt stampande.

Det där stämde. Det jublades, stampades och klappades in till extranummer men publikträngseln uteblev till hennes besvikelse. Ett hundratal fanns i bänkraderna och det är bara att beklaga alla som inte kom till kyrkan, för det bjöds en underbar timme med en fantastisk musiker, ackompanjerad av Patrik Svedberg på flygel och dragspel.

Hon inte bara förför med sitt spel på panflöjten, spelglädjen lyser igenom i rörelser, i mellansnack och i hennes intensiva närvaro även när Patriks instrument är det enda som hörs.

Inte att undra på att publiken blir förförd.

Dana Dragomirs genombrott i Sverige kom med "Mio min Mio" för drygt tio år sedan och hon är förtjust i kompositioner av Benny Andersson och Björn Ulveus och framförde även deras "Chiquita".

Ett flertal folkvisor från hennes ursprungsland Rumänien tillhörde de mest ekvibrilistiska numren, där avslutande "Lärkan" förflyttade publiken in i en svensk blandskog med livligt fågelliv och till och med vingfladder, framställt med fingrarna på hennes fantastiska instrument, tillverkat av 22 svängda bamburör, till skillnad mot den sydamerikanska panfljöjten, som är rak.

Panflöjten räknas, jämte lyran, till världens äldsta instrument och spelades länge enbart av män. Dana Dragomir har inte bara brutit en könsbarriär utan även, till himmelska höjder, utvecklat det instrument som Pan, herdarnas och skogens gud, trakterade.

LARS-ERIK KLOCKAR

Mer läsning

Annons