Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dan Andersson - inte bara för trubadurer

Annons

Kvartetten Dunder & Snus är effektiva. På drygt en timme hinner de sjunga och spela ett 20-tal visor för publiken på Hammarbacken, utan att hoppa över mellansnack med lustigheter och titlar.

De är ett sammansvetsat band. Alla får säga sitt, trots att det i huvudsak är sångaren Jon Erik Moen och gitarristen Björn Erik Stöa som tar plats framför mikrofonstativen.

Till skillnad från många av de artister som återkommer på Dan Andersson-veckan år efter år har Dunder & Snus en skiva i bagaget, Svarta ballader. De framför inte enbart de kända Dan Andersson-visorna, utan också obekanta Dan Andersson-dikter som de tonsatt efter eget tycke.

Med bas, gitarr och keyboard får Dan Anderssons texter en annan klang än i Björn Jadlings, Gunde Johanssons eller Pär Sörmans tappning. Det elektroniska ljudet gör de mörka texterna än hårdare, och de ljusa texterna spetsigare.

Sara Bornedals keyboard inleder de flesta stycken, för att så småningom få sällskap av Björn Erik Stöas gitarr. Det är inte sant att Dan Andersson låter bäst i avskalad trubadurform. Blues-rockiga Ett rus är beviset på detta.

Norske Jan Erik Moen sjunger Dan Anderssons texter på välartikulerad svenska. Det är omöjligt att missa orden i den vackra Jag väntar. "Jag väntar vid min mila medan timmarna lida, medan skogarna sjunga och skyarna gå", sjunger han med Norrviksmilan och skogen bakom sig, och den blå himlen över sig.

Mest fart blir det när gruppen river av Per Ols Per Erik: II, då märks än en gång styrkan i att låta visorna ackompanjeras av mer än ett instrument. Dunder & Snus är en fräsch höjdpunkt under Dan Andersson-veckan.

Nästa år hoppas vi på fler.

NINNA PRAGE

Mer läsning

Annons