Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dåliga skäl för rivning

Annons

Olsson är förvånad över att varken politiker eller tjänstemän tog kontakt med henne innan ärendet behandlades i kommunstyrelsen.

Hon tycker att både gården och den gamla byvägen är kulturhistoriskt intressanta och värda att bevara.

- Det är en åldrig bykärna och det här är de sista resterna som är kvar. Det är en väldigt lantlig och trevlig miljö och vi har så lite sånt kvar i Ludvika.

Kommunantikvarien fick kännedom om kommunens plan att utnyttja sin förköpsrätt via den köpare som lagt en handpenning på fastigheten.

Det faktum att ingen brytt sig om att diskutera med kommunens egen antikvarie när det gäller en gård som enligt Olsson är byggd på 1700-, eller 1800-talet, och eventuellt ligger på på medeltida gårdstomter, har fått henne att agera.

Kommunantikvarien fäster stor vikt vid att inte skälla, eller hänga ut någon. Men hon tycker att det är dags att öppna ögonen på politiker och tjänstemän i kommunen.

- Den här gården och vägen utgör en sista rest av historisk bebyggelse. Det är viktigt att den finns kvar som en länk mellan dåtid och nutid. Det är också viktigt att väga in att det ibland inte enbart är byggnaderna i sig, utan själva miljön som utgör grund för bevarande.

För att få i gång en opinion har Elisabet Olsson gjort en antikvarisk sammanställning angående på fastigheten Lorensberga 14:1 som vem som helst får ta del av.

- Min förhoppning är att några politiker kommer att reagera när ärendet behandlas i kommunfullmäktige den 20 juli.

I tjänsteskrivelsen från mark- och planeringsenheten som förordar rivning, står det att "Gårdsskiftet är bebyggt med ett äldre bostadshus med eftersatt underhåll samt ett antal uthusbyggnader i mycket dåligt skick."

- De var i förvånansvärt bra skick, kontrar Elisabet Olsson.

Husens status är helt enkelt inte något skäl för rivning.

De är slitna, men byggda i kvalitetsmaterial och fullt möjliga att renovera med varsamma metoder.

Olsson köper inte heller argumentet om att närheten till industrin gör det omöjligt att bo på gården.

Radhusen på Skolvägen ligger också nära.

Elisabet Olsson är djupt oroad över att kommunen kommer att försämra livskvaliteten för de närmast boende om planerna med ny rivning och nya industrier blir verklighet. Då finns det risk för att den gamla byvägen stryker med och får ge plats för en större.

-Man kan räkna med att den tunga trafiken kommer att öka.

Argumentet att området varit planlagt som industriområden sedan 1966 sågar hon rakt av:

- Från mitt perspektiv sett kan ett beslut som legat orört i 40 år inte sägas vara ett bra beslut.

Dessutom förklarar Olsson att om kommunen utnyttjar sin förköpsrätt och river gården så sker det i direkt konflikt med kulturminneslagen.

-Jag tycker att det är tråkigt att de inte tänkt på de kulturhistoriska bitarna.

LOTTA OLIN

Mer läsning

Annons