Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dalarna utan snabbtåg!

Annons

Runt Mälardalen har stora järnvägsinvesteringar knutit ihop kommunerna med ökande befolkning som följd. Norrlänningarna får nya banor för 35 miljarder. Umeå får om några år fyra timmar kortare restid till Stockholm. Gävle har i tid flyttat avsevärt närmare Stockholm och Uppsala. Medan andra regioner länkas ihop med hjälp av investeringar i järnvägar och vägar så är Dalarna på väg att hamna i skuggan.

Problemet för Dalarna gäller både investeringarna och hur banan trafikeras. När det gäller investeringar så är läget dystert, både när det gäller själva Dalabanan och den överbelastade sträckan mellan Falun och Borlänge.

I Banverkets långtidsplan kan man läsa att sträckan Borlänge-Uppsala förhoppningsvis ska gå fem minuter fortare år 2015. Sedan planen skrevs har restiden förlängts med en kvart.

Men det mest akuta är inte investeringar utan att SJ inte vill köra tåg fort på den bana som finns. Varför? Kanske för att dalfolket kommer att fortsätta åka tåg till Stockholm hur dåligt det än blir. Här finns ingen konkurrens med flyget och det är för långt att åka bil för den som åker regelbundet. SJ gör vad SJ måste göra, nämligen spara pengar. Men förlusten av snabbtåget kommer förstås på sikt att få stora effekter på utvecklingen av både näringsliv, boende och turism. Därför är den oacceptabel.

Det första som behövs är en öppen diskussion om olika möjligheter. Lösningar saknas inte. Rikstrafiken har föreslagit att Dalabanan ska ingå i ett trafiksystem från Gävle i norr till Linköping i söder och ge täta turer med snabbtåg till en region med fyra miljoner invånare. En sådan lösning skulle förstås gå att kombinera med goda förbindelser till övriga länet.

Trafiksystemtänkande kommer sannolikt att vara nödvändigt för att Dalarna ska få några större investeringar. Rikstrafiken pekar på att just daladelen av detta trafiksystem skulle vara det lättaste att få igång. Ett problem tycks vara att konsekvenserna av förslaget aldrig riktigt diskuterats i Dalarna.

En annan möjlighet är att trafikera Dalabanan med Reginatåg som klarar att hålla hög fart även på korta sträckor och som därför kan köra betydligt fortare på Dalabanan än vad X 2000 gjort. Det kräver inga jätteinvesteringar.

Man skulle också kunna ifrågasätta SJ:s ensamrätt att köra på banan när företaget är så uppenbart ointresserat. Ska Dalarna kräva att trafiken ska upphandlas av någon som är intresserad? Det finns säkert fler möjligheter. Det som saknas är således inte lösningar utan att frågan får högre prioritet. Region Dalarna har ett ansvar för länets kommunikationer men det tycks behövas ett större politiskt tryck i frågan. Det kan man bara få med en öppen diskussion. Rädslan för att inte från början komma till samsyn får inte göra att frågan inte diskuteras.

För näringslivet, för länsstyrelsen och högskolan, för landstinget, kommunerna och alla som bor i länet är det nödvändigt att kommunikationerna fungerar. Den frustration som finns över att Dalabanan degraderats till en landsortsbana bör kunna vändas till en vision om något mycket bättre.

ANDERS BJÖRKMAN

Mer läsning

Annons