Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags diskutera allemansrätten

Annons

Allemansrätten är inte inskriven i lag. Det handlar om gammal sedvanerätt. I exempelvis Frankrike, Tyskland eller USA kan markägaren förbjuda folk att passera genom den skog han äger. Så icke i Sverige. Tack och lov. Här kan skogsluffaren och terrängströvaren högaktingsfullt strunta i eventuella förbudsskyltar som markägaren sätter upp. Med undantag för tomt och odlingsmark är tillträdet i princip fritt. Denna underbara ordning ska vi självfallet slå vakt om. Debatten om allemansrätten bör handla om andra ting.

Något allmänt vandrings- och strövförbud förespeglar knappast centern och LRF, då de nu vill sätta allemansrätten under debatt. Det är den missbrukade allemansrätten, som behöver diskuteras.

Vad som omedelbart faller i tanken är fallen med kommersiell bärplockning i stor skala, där företag sätter in billig arbetskraft på privat mark för att rensa rent utan att markägaren erhåller någon som helst ersättning.

Ett annat exempel är företag som stadigt ordnar forsränning och andra upplevelsearrangemang i lämpliga naturavsnitt utan att markägaren får någon förtjänst alls av den lönsamma, kommersiella trafiken, som kanske dessutom innebär avsevärt slitage på känsliga miljöer.

Allemansrätten är inte avsedd för sådana kommersiella aktiviteter i större skala. Den är till för enskilda skogsströvares och naturvänners skull. Och framför allt - lokalbefolkningens.

Ursprungligen handlade den faktiskt om folks möjligheter till överlevnad. Att hugga en ny vagnsaxel i annans skog var således tillåtet redan för medeltida resenärer - och är så förhoppningsvis fortfarande, om behov skulle uppstå. Regelrätt avverkning i annans skog utan lov har däremot aldrig varit tillåten.

Om allemansrätten ska vi självfallet slå vakt. Vilket inte är detsamma som att hålla denna sedvanerätt för så helig, att den över huvud taget inte får diskuteras. Om inte annat kan det finns skäl att mer exakt försöka fastställa gränslinjen mellan den stiftade lagens äganderätt och sedvanerättens domäner. För närvarande finns en avsevärd gråzon - som kommersiella krafter ibland utnyttjar på sätt som både kränker markägarens rättigheter och skadar miljön.

Mer läsning

Annons