Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att visa styrkan nu!

Annons

Det är blåbärens och långflåsarnas lopp; det är bilköer, enkelriktade gator och "Fordonstrafik förbjuden"-skyltar; det är bästa vallningstipsen, stenslipade skidor och vindtrosan Gunde för 100 kronor, nedsatt med hela 70 spänn, och toppluvor till förbannelse. Och pjäxknack, du vet, det knackar när man går med pjäxor mot asfalt eller is.

Vasaloppet är så stort att det är världens största skidtävling och hela veckan, med Skejtvasan, Halvvasan, Tjejvasan och allt vad tävlingarna heter som får Mora att snurra kring sig självt i sitt eget universum, omsätter mångmiljonbelopp och håller runt 4 000 funktionärer i gång som om de jagade den sista bingolottsköparen på jorden.

Det är en folkrörelse.

Till och med prästen i Mora, Gunnar Kärrbom, ber till högre makter om snö, även om det mest är en myt, eftersom man han "inte ber om något specifikt, utan mer välsignar evenemanget", som han sa i fjol.

I år ligger snön där den ligger. Framtida klimatförändringar? Förmodligen. En fara på lång sikt? Säkert, men det finns planer på att lägga rör, som på en hockeyrink, under de mest utsatta delarna för att kunna rädda Vasaloppet om det någon gång skulle bli ständigt töväder, för ett varvlopp över 90 kilometer kan aldrig bli aktuellt.

Det skulle vara en fara för varumärket Vasaloppet.

Och i år har Vasaloppet, en tävling som föddes i dalaskogarna och som ska gå i dalaskogarna to the bitter end, om den nu någonsin kommer, det går inte ens att föreställa sig, världscupstatus.

Egentligen helt onödigt. Du vet, Vasaloppet är redan nu vad du direkt tänker på när någon säger skidor, ungefär som du tänker på en billig, men svårskruvad, bokhylla när Ingvar Kamprad kommer på tal.

Att Vasaloppet är en världscuptävling innebär inte särskilt mycket för tävlingen i sig. Den körs som vanligt en söndag. Det är sport-tv när sport-tv är som bäst. Det mest spännande är över på runt fyra timmar, lagom till lunch.

Det handlar desto mer om Skiddalarna.

Från att Svenska skidspelen var stort, VM kördes här och det fanns planer på ett vinter-OS med centrum i Falun har de stora nationella och internationella tävlingarna blivit färre och färre, mindre och mindre. Tävlingsorganisationerna har mer präglats av interna problem, pengatrubbel och livsfarlig trötthet än av Sixten Jernbergsk envishet och passion.

Vi står vid ett vägskäl nu.

Vi har världscuptävlingar i Mora, i Borlänge och i Falun - under en och samma vecka.

Det kan vara början på något nytt.

Att riva gärdesgårdarna, som dalfolket är något av experter på att försvara, just för att vi ska ha vår del av kakan, men missar att det finns större delar att mumsa på om man är beredd att ge efter, tänka efter, är ett första steg mot något riktigt stort.

Världscupsprinten i Borlänge på tisdag kväll inför storpublik på plats kan, efter OS-framgångarna, bli startskottet för hur dalaklubbarna, med entusiasten Rolf Hammar och vasaloppsorganisationen i spetsen, positionerar sig.

Hur långt kan man gå?

Var finns de framsynta, vilka vågar?

Klarar de stora dalaklubbarna att arrangera ett SM? Varför skulle man inte?

Kan man återuppväcka skidspelen, flytta allt till Borlänge, som mer och mer är Dalarnas centrum, och satsa på en skidspelsvecka och kopiera vasaloppsveckans upplägg?

Det skulle vara en dröm.

Det är en utopi. Eller?

Listan heter Elit. Den är Alexander Bards klubb för inbördes beundran.

Jag ogillar den.

Rent principiellt.

Men jag bryr mig inte särskilt mycket om den, för koketteri och skitsnack får andra syssla med.

Jag bryr mig hellre om att älska sovmorgnar, långpromenader med good soul music i öronen, Stieg Trenter- och Ian Rankin-deckare, att prata med mamma och se det lilla och det fina i vad som händer på Grängesvallen en alldeles vanlig söndag, långtifrån Zinkensdamm och ölsurplande bandysnobbar med vippande pipskägg à la kulturell.

Älska, inte hata.

Är inte det en fin devis?

Ungefär som I fäders spår - för framtids segrar.

Älska, inte hata.

Det är en seger.

Som den Stanislav Rezac tar i Vasaloppet.

CARL-JOHAN BERGMAN

Mer läsning

Annons