Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att vara snusförnuftiga, va?

Annons

Helt plötsligt, mitt under ett OS där Sverige skulle komma att överraska gång på gång och där 20 unga kvinnor över en natt, eller snarare en semifinal mot USA, blev folkhemshjältinnor, blåste en lätt storm upp i det så välbekanta vattenglaset.

(Det borde vara en OS-gren, vi skulle ta guld varje gång.)

Hur kan vi så ofta bli så indignerade?

Den svenske skippern "Peja" Lindholms last var ingen hemlighet.

Den som någon gång har sett en curlingmatch med honom har kunnat notera hur hans överläpp spänner som vore han nervös, men det beror på en jättelik prilla.

Jag har aldrig sett någon större. Inte ens "Masken" Carlssons slår den.

"Peja" Lindholm snusar.

Han är inte ensam om att göra det.

Bara i Sverige är vi någon miljon eller fler som varje dag förstör tandköttet och får kass andedräkt och riskerar (även om forskningen är tvetydig) att drabbas av cancer på grund av ett begär som är så starkt att det kan ge depressioner den dagen du bestämt dig för att tämja den.

Vi vet att det är farligt, vi vet att det får oss att må sämre än vi förtjänar.

Men vi gillar nikotinkicken, skulle inte klara oss utan den.

Ingen av oss har påstått att snus är en räddare. TV4-sportens krönikör Patrick Ekwall bloggade, med glimten i sina guldbruna ögon, om hur "Peja" Lindholm snusade under match, hur han då skämde ut Sverige i OS, och då kom stormen, i alla fall i min lilla värld.

Fel! Usch!! Tänk på ungdomen!!!

Så lät det jag hörde.

Men, lugna dig. Har du tittat ned i ett hockeybås någon gång?

Det är en provkarta på hur prillor, i varierad hastighet, har spottats ur munnen före, efter eller under ett byte och snyggt landat på vattenflaskor, klubbor och materialförvaltarens jackärm.

Jag har aldrig hört någon på allvar reagera över det. Det borde man.

Det är ishockeyn - och fotbollen, för den delen - som har idolerna, inte curlingen.

Påfallande många av dem låter sig intervjuas med en megastor prilla som är på väg att få ögonen att hoppa ur sina hålor av trycket under läppen.

Vem ser sådant?

Du och jag.

Och dina barn.

Jag kanske själv började att snusa för att efterlikna någon, jag är osäker. Men jag är övertygad om att jag inte skulle ha gjort det om jag hållit mig borta från idrotten och struntat i att hänga runt i omklädningsrum och sett hur gott det är med en snus efter att ha avgjort på övertid.

Det är där, bland svettiga och testosterondrypande underställ, som kriget mot snuset, kanske ciggen (finns det idrottare som fortfarande röker?), men, framför allt, alkoholen ska föras.

Inte mot en, i det stora hela, perifer man som "Peja" Lindholm. Dessutom har han nog med lagets OS-fiasko just nu.

Och låt oss för en sekund och en gångs skull vara ärliga:

Hur mycket bryr vi oss egentligen om curling när det inte är stora mästerskap som avgörs?

Nej, just det, inte särskilt mycket alls.

Kolla i stället Tre Kronor.

Eller Leksand och Mora.

Hur många snusar?

Sedan kan vi ställa till ett jäkla liv.

Kräva ansvar och tobaksfria zoner.

Nolltolerans. Den som är fri från skuld får kasta första stenen. Men tvinga inte "Peja" Lindholm att stå i vägen för den.

ooo

Vi förlorade.

Men Damkronorna vann svenska folkets hjärta.

Den här veckan glömde vi helt bort att prata om Nicklas Lidströms mästerskapsfrossa, Daniel Alfredssons målfarlighet och Peter Forsbergs ljumskar.

I stället hetsade vi varann med namn som Maria Rooth och Kim Martin.

Ocn när vi konstaterade att Damkronorna inte alls räckte till mot Kanada i OS-finalen och blev förbannade och svor över miss-tagen, som stundtals var så löjligt enkla, ungefär som Tre Kronors mot Slovakien, då visade vi också att vi numera tar damlands-laget på allvar.

Det var på tiden.

ooo

I Christofer Brasks och Petter Karlssons reportagebok Ur spår - snor, svett och svenska skidkungar ägnas ett kapitel åt Thomas Magnuson.

På tre av fem bilder, tagna både nu och då, på den nuvarande mjölkbonden, en gång stafettvärldsmästare och Holmenkollen-vinnare, dessutom sin generations verkliga träningsnarkoman, har han en stor snus på väg in eller redan under läppen.

Har någon någonsin kallat Thomas Magnusons snusande en skam för Sverige?

Eller är det så att vi verkligen gör skillnad på folk och folk?

ooo

Jag heter Carl-Johan Bergman.

Det skäms jag inte för.

CARL-JOHAN BERGMAN

Mer läsning

Annons