Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagens politiker kan inte ostört leka med makt och myndighet

Annons

Enligt min mening är sådana här artiklar viktiga. Journalister har till uppdrag att kritiskt granska de mer positiva budskapen som makthavare av alla de slag oftast vill torgföra och ett sätt att utföra denna granskning är förstås att låta "förlorarna" träda fram och ge sin bild av läget.

När väl detta är sagt vill jag dock försöka att i några korta punkter bredda och utveckla diskussionen om politikens och politikers villkor.

En grundläggande brist i artiklarna är det slentrianmässiga antagandet att det är sämre med demokratin inom politiken nu än vad det var förr. Den som tänker efter en stund inser att förhållandet snarare är det omvända. Dagens allmänna bildningsnivåer samt explosionen på mediaområdet har dramatiskt utjämnat skillnaderna mellan politiker och valmanskår och det är i dag omöjligt för ledande politiker att ostört leka med makt och myndighet.

Politiken i sig själv har också, likt resten av samhället, demokratiserats och blivit mer tolerant. Fast jag själv inte är lastgammal har jag hunnit med att uppleva de dagar då den socialdemokratiska maktapparaten var mer repressiv och hårdför mot oliktänkare. I dag är tonläget annorlunda och diskussionerna mer offentliga.

Politiken har på många sätt avdramatiserats och för den som vill vara insatt i de politiska frågorna finns en rad av informations- och kunskapskällor. Det partipolitiska vardagslivets möten och sammankomster har mycket svårt att hävda sig i denna nya omgivning och partierna kommer därför att få allt större legitimitetsproblem framöver.

Den pågående demokratiseringen av samhället kan därför komma att leda till att partierna får släppa ifrån sig en del av sin makt. Personligen är jag övertygad om att det partipolitiska driftsansvaret för sjukvården kommer att reformeras först av allt. Lekmannastyret mäktar inte med att leda den mycket avancerade sjukvårdsproduktionen ungefär på samma sätt som riksdagen inte klarade av att styra riksbanken på ett kompetent sätt när ekonomin globaliserades.

Demokrati inom ett parti betyder inte att var och en gör som den vill. Ställer man upp som förtroendevald för ett parti innebär det en förpliktelse att i huvudsak följa de beslut som partiet kommer fram till. Det vore ju till exempel helt ogörligt om socialdemokraternas fullmäktigeledamöter i Falun började rösta hur som helst i de frågor där s-gruppen kommit fram till en ståndpunkt. De ungdomar som intervjuades ville uppenbart att SSU i Dalarna skulle föra en politik som om möjligt stod till vänster om Dala-Demokratens ledarsida. Eftersom en sådan politik inte skulle ha något med socialdemokratin att skaffa fick de naturligtvis möta motstånd från partidistriktet.

Ungdomarna är naturligtvis besvikna för att de misslyckades med sina politiska ambitioner men ingen kan ju hävda att deras misslyckande beror på brister i partidemokratin. Tvärtom kan man ju anse att demokratin inom s verkligen varit hotad om en liten politisk klick kunnat driva igenom sin linje!

Många hårda ord har sagts om Peter Hultqvist och om den maktposition som socialdemokratin i Borlänge besitter. Vi ska inte hymla om att s i Borlänge har en lång vana att vinna val och att styra och ställa och att denna vana under årens lopp kan ha begränsat intresset för ödmjukhet. Å andra sidan är det faktiskt så att Hultqvist sköter sina uppdrag väl, är en flitig skribent och kommunikatör och han är också närvarande såväl i närsamhället som i rikspolitiken. I mina ögon är det därför inte Peter Hultqvist som är problemet. Det är vi andra - i Falun, Mora, Ludvika, med flera orter som är för bleka och som har för klena ambitioner inom politiken som är det stora problemet.

Så skäll inte på Hultqvist. Skäll på oss andra!

WIDAR ANDERSSON

Mer läsning

Annons