Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Chosefri soprankonsert

Annons

Unga Renae Miller går av allt att döma en fin sångarframtid som dramatisk sopran till mötes.

Men utomhuskonserten i Liljeqvistska parken i Borlänge i går kväll innehöll dessvärre musik i genrer i vilka hon knappast kommer att vara verksam.

klassiskt | Borlänge

Klassiskt i det gröna

Renae Miller, sopran

Ackompanjatör: Marcus Moszny, piano

Konferenciär: Harald Henrysson

Musik: Puccini, Verdi, Barber, Fauré, Mozart, Menotti, Bernstein m fl

Konserterna i det gröna i centrala Borlänge har en chosefri och inbjudande form. Ungefär 150 personer, en god publiksiffra, slog sig ned framför utomhusscenen.

Och det blev en oväntat bra konsert i ljuset av ljudstörningarna från den byiga vinden, fontänen. Liljanhusets ventilationsanläggning, trafiken och de sluddrande alkoholisterna i parken.

Musikaliskt innehöll Millers program betydligt mer amerikanska inslag än vad som är vanligt - och det var gott så. För Millers soprans tessitura låg de inledande tre sångerna utmärkt till och inte heller Puccinis O mio babbino caro ur Gianni Schicci beredde några större problem.

En inledande tendens till för stort vibrato (det amerikanska idealet är en aning mer vidlyftigt därvidlag än det europeiska) hölls snart i schack.

Men koloratur och finlir med nyanserna är inte Millers cup of tea och Verdis koloraturbetonade tidiga sopranroller samt Mozarts krav på oktavsprång med exakt tonträff, kommer inte att höra till hennes repertoar som professionell sångerska.

Det beror inte på tonhöjden, eftersom Miller har en närmast förvånande överväxel att ta till, även om hon automatiskt gick över i forte när hon sjöng höga toner, utan på att ytterligare rörlighet behövs i den repertoaren.

Efter fortsatt utbildning kommer hon att skörda sina lagrar i ett dramatiskt sångfack där röstens märgfulla tyngd kommer till sin rätt. Lägg därtill en övertygande känslighet i framförandena. Sångerna ur West Side Story fungerade bättre än det övriga materialet.

I Marcus Moszny har Borlänge en resurs och det är bara att hoppas att hans visionära ambitioner som arrangör och engagemanget som musikledare gör att hans musicerande inte hamnar för mycket i bakgrunden. Som ackompanjatör vet Borlängepubliken vilka tjänster han gjort Liselott Johansson.

Bakom Renae Miller var han lyhörd och följsam utan att vara självutplånande för egen del. En idealisk ackompanjatör, med andra ord.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons