Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Castro" i Brunnsvik

Annons

Han är en lysande berättare - utan stoppknapp- denne moderne "Stålfarfar" som är dubbel kändis, dels från strejken i malmfälten 1969, där han framstod som en av de mera uppkäftiga, och som huvudrollsinnehavare i en tevedokumentär, om sig själv, som fenomenale filmmakaren Kåge Jonsson gjorde 1998.

Den gången presenterades "Castro" som en cykelfantom som med tält och packning genomkorsade landet, cirka 300 mil per sommar, utan förutbestämd färdplan. Han for dit det behagade honom och slog upp sitt tält för att sedan dra vidare utan synligt ärende.

Så har han fortsätt.

I helgen kom han till campingen vid Haggen och eftersom han, för nåt år sen, lovat sin gamla vän Kerstin - en kontakt från hennes tid långt i norr - att komma och hälsa på "vid tillfälle" så slog han en signal.

- Jag trodde att han ringde hemifrån, berättar Kerstin, men blev inte särskilt förvånad när han dök upp här.

Den här sommaren på vägarna skiljer sig dock en hel del från de tidigare. "Castro" har blivit motoriserad.

Numera färdas han på flakmoped, en välpackad sådan.

Bland annat har han med sig en försvarlig bunt filosofilitteratur.

- Jag läser enormt mycket av den sorten och har kommit underfund om att jag till alla delar numera är Roussoan.

Jag älskar naturen och har haft många tillfällen att konstatera att Sverige är alldeles förb-t vackert!

Han pratar så där, "Castro". Hans språkbruk lämnar en hel del i övrigt att önska för den som som försöker efterleva de tio budorden, men hans åkallan av lägre makter är rena njutningen för örat. Att svära ter sig som en skön konst när det görs så här.

Vi hade om sagt hoppats möta den cyklande gruvarbetaren, som den packåsna vi minns från tevedokumentären, men så blev det alltså inte.

- Nej, jag kände i fjol att det började bli för tungt att trampa sig runt i landet, så jag valde att köpa en packmoped .

Det är mera vilsamt, men det är en nackdel att jag tappar avståndsperspektivet. Det går för fort. Jag borde inte vara så här långt på väg redan, konstaterar han.

Hur kommer man då på en sån här idé, att cykla sig fram till synes utan ärende, sommar efter sommar.

- Det är pojkjävelns fel, säger han. Han är sportfåne och lyckades övertala mig att följa med till Skåne och köpa en cykel och cykla hem till Malmberget. Vansinnigt, men jag fick blodad tand och på den vägen är det.

Jag kan inte tänka mig bättre tillvaro. Tänk dig att rå sig själv, åka vart man vill när man vill under hela den härliga sommaren. Att vara pensionär är hela livets mening, som jag ser det. Minst två månader varje sommar ligger jag efter vägarna och hittar de mest otroliga idyller eftersom jag undviker alla trafikerade vägar så långt som möjligt.

Som kanske framgår av hans smeknamn är Cuba drömlandet.

Dit lär han aldrig ta sig. Har aldrig haft ekonomi för det och den nyinköpta moppen kostar betydligt mer än en cubaresa, så den drömmen lär förbli en dröm.

- Förresten ska man alltid ha en dröm framför sig, det spelar ingen roll om den aldrig blir verklighet.

Det är själva drömmen som är själva poängen, menar han.

När han fyllde 50 - han är född 1927 - fick han en afrikaresa i present.

Det var en lärorik resa på många sätt.

- Bland annat lärde jag mig att svenskar utomlands är ena riktiga svin, medan de är världens snällaste folk på hemmaplan. Jag har levt i stora ungdomsgäng på campingplatser ute i landet utan att det blivit minsta tillstymmelse till bråk även om de hinkat i sig öl, gapat och skrikit och spelat rock så bilarna har studsat, skrattar han.

Nej, Harry "Castro" Isaksson är en fridens man, en glad skit i största allmänhet och lätt att umgås med.

Såvida du inte är gruvdirektör hos LKAB.

Någon gång när jag får två tidningars utrymme ska jag relatera resten av vår samtal i junigrönskan hos Kerstin i Brunnsvik.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons