Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Carolines livs äventyr

Annons

Den första tiden bodde Caroline, som kommer från Tallbacken i Gagnef, hos en värdfamilj i Prachin Buri.

Där fick hon två dagar i veckan, tillsammans med sin parkamrat Nokyung, agera engelskalärare.

- Resterande tre vardagar skulle jag arbeta i värdfamiljens trädplantering. Men det blev inte så mycket av med det. Thailändarna har en annorlunda inställning till arbete. De jobbar när det passar, berättar Caroline.

Under helgerna gjorde hon cykelturer och såg sig omkring.

Men allt var inte toppen.

Efter några veckor blev hon förkyld med feber i den 30-gradiga värmen.

- Alla trodde att jag fått denguefeber, trots att en läkare sagt att det var en "vanlig" förkylning. Jag började också tro på dengue eftersom de andra var så oroliga. Efter några dagar på ett cementgolv gick det över. Men det var inte särskilt roligt att ligga där med värk i alla leder, berättar Caroline.

Hon var med om fler otrevligheter under det som hon, trots allt, betecknar som det bästa hon gjort:

I Khao Yai gjorde hon en fem timmars vandring genom djungeln.

- Det var häftigt med stora vattenfall, taggbuskar, apor, leguaner och stora gula spindlar. Men värst var det då jag plötsligt fick syn på att jag hade en stor, äcklig blodigel på ena armen. Då sprang jag och bara skrek, berättar hon.

Efter halva tiden fick de åka till Storuman.

Där bodde Caroline och Nokyung hos familjen Fransson.

- Frun är thailändska, så Nokyung missade nog lite av den svenska kulturen, konstaterar Caroline, som i alla fall hade hjärtligt roligt åt de thailändska flickorna.

Det var nämligen höst och jättekallt när de kom till Storuman.

Det var säkert bara fem grader varmt, vilket ju är jättejättekallt om man är van vid att bo i ett värmeskåp.

Thailändskorna sov med dubbla byxor, dubbla tröjor och dubbla täcken.

En del hade till och med nattmössa i den förfärliga inomhuskylan, så där 21 plusgrader...

Så småningom fick de också känna på vad snö är.

Strax före jul var utbytet över och Caroline återvände hem.

Men hon blir inte kvar så länge:

- Gagnef är för litet. Här bor man när man är barn eller har barn. Dessemellan gör man något annat. Jag funderar på att flytta till Katrineholm och spela tillsammans med en kompis. Drömmen är att leva på musik. Annars hoppas jag på ett expeditjobb i en musik- eller klädaffär, berättar Caroline.

GÖRAN FAGERLUND

Mer läsning

Annons