Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Caramell har ett liv efter jul

Annons

I snart tio år har Mia bott på gården i Lövnäs. 1998 skaffade sig Mia sin första minigris.

- Den hade vi inomhus men snabbt kom den att vakta mig mot andra, så när våren kom fick den flytta ut i stallet, skrattar Mia.

Den grisen var "mormor" till Caramell som föddes i maj 2004. Idag har lilla Caramell vuxit till sig och hon väger säkert närmare 20 kilo.

-De här minigrisarna är inte avsedda för att gödas och ätas. De blir inte så stora och de växer ganska sakta. Det handlar i stället om sällskapsdjur, bedyrar Mia.

- Grisar är bra för de som har problem med allergier till exempel.

Därför kan Caramell och de fem andra minigrisarna fortsätta att böka i halmen i boxarna och vänta på vårsolen.

- Snö är något otäckt och den undviker de, men det är bara för att de är ovana, säger Mia.

Caramell och hennes vänner klarar sig bra i kyla, men varför vara ute när man i stället kan vara inne i värmen?

Jargongen i stallet är kaxig mellan de små grisarna. Alla vill de ut och visa upp sina personligheter. Snackar högt gör de hela tiden och alla har synpunkter på det mesta som sker inne i stallet. Gamle Pumba, som hunnit bli sju år, tigger godis med finess. Han sitter fint och räcker vacker klöv.

- De äter nära nog vad som helst, men vi ger dem inte kött. Däremot går det inte att beskylla dem för att vara vegetarianer. Kan de böka fram en insekt eller mask så slinker även det ner.

Så för Caramell, Pumba och deras vänner är julen inget de behöver oroa sig för. Skinkorna får de behålla i fred.

Till våren ska det bli tillökning i familjen, både Caramell och hans mamma ska få nya små kultingar. Samtidigt får Mia än mer grisar att ta hand om och än mer sällskapsdjur. För hos henne får grisarna leva även över jul.

NISSE SCHMIDT

Mer läsning

Annons