Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Byta blöja, mata gamla och sedan gå på knäna

Annons

De viktigaste jobben prioriteras lägst, både när det gäller arbetsmiljön och lönen. Så gott som inga ungdomar söker sig till dessa jobb längre. Det finns ingen status i att vara vårdbiträde eller personlig assistent. Att arbeta med maskiner och datorer är viktigt men att arbeta med människor är inte värt någonting, lyder signalerna.

Är det bra värderingar som vi kan vara stolta över i ett land som Sverige år 2002?

Under många år har personalen inom den offentliga sektorn gått på knäna. Alla känner till problemen, låg bemanning, inga vikarier och antalet långtidssjukskrivna som bara ökar. Och så lönen!

Ett vårdbiträde tjänar 14 000 kronor. Men det är sällsynt med heltider så man ska klara sig på kanske 75 procent av denna lön. Det är dags att alla, inte bara kommunalare, öppnar ögonen och reagerar på hur samhället ser ut.

Vill vi att undersköterskor och vårdbiträden som tar hand om våra äldre ska bli utslitna vid 35 års ålder?

Vi kan inte förstå varför man inte tar till vara den enorma resurs som personalen utgör.

Är det någon livskvalitet över huvud taget på våra servicehus i dag?

Arbetsgivaren säger till personalen att bara göra det allra viktigaste, men vad är viktigast?

Mat, ja sömn, ja (ju mer desto bättre, då tar du inte så mycket tid från de andra som ropar). Hygien, ja i mån av tid. Eller sitta ner en stund och prata eller gå ut på en promenad? Nej, det är lyx och hör till ovanligheterna.

Skulle du vilja att din mamma eller pappa fick en sådan här omsorg när de blir gamla eller du själv?

Att tro att besparingar inom den offentliga sektorn skulle kunna leda till en långvarig bättre samhällsekonomi är absurt. Arbete med människor måste få kosta pengar.

Barnen på dagis och i skolan som i dag inte får sin extraresurs kommer att bli dyra för samhället senare i livet. Personal som sliter under usla förhållanden kommer att kosta enormt mycket pengar när de blir långtidssjukskrivna.

Aldrig har det satsats rejält på personalen inom den offentliga sektorn. Nu när Kommunal har sagt upp sitt avtal i förtid och tänker kräva högre löner så blir det helt plötsligt ett himla liv om att kommunalarna kommer att skapa inflation och förstöra Sveriges ekonomi.

Det är så oerhört viktigt att vi skapar ett tryck underifrån. Kommunalare, övriga LO-medlemmar och alla andra i vårt land. Stoppa de klasskillnader som finns och förhindra att de blir ännu större! Det största steget tog vi den 15 september, men nu måste vi fortsätta kampen.

Sparkraven som finns i Falun och Borlänge är orimliga, om ens är lagliga. De anställda agerar i form av protestlistor och demonstrationer. Kommunal ordnar öppna möten för diskussioner, frågor och svar.

Alla som har barn, alla anhöriga till vårdtagare, alla som på något vis berörs av den offentliga sektorn måste ställa upp och hjälpa till nu.

MALIN ANDERSSON

Mer läsning

Annons