Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bye, bye Bryssel - Marit byter EU mot metspöet

Annons

Marit har bestämt sig för att ta en, som hon kallar det, total time-out till den 1 november.

- Jag ska inte göra någonting. Jag ska inte fatta några beslut, inte ens odla morötter, ja, inte ens fatta beslut om jag ska odla morötter nästa år, säger Marit.

- Jag känner att jag måste bryta tvärt nu för att få ned mitt skithöga blodtryck. Tanten har varit präkig, men nu är jag trött. Jag ska aldrig mer vara präkig och aldrig mer duktig. Nu återstår en smula lättja.

- Skulle jag få ett anfall av arbetslust, skulle jag se det som ett kreativt inslag i min lättja.

Ett problem som Marit brottas med är sjukdomen diabetes.

- Ja, så är det. Men jag har också jobbat lite för hårt. Jag har haft prestationsnoja hela tiden, och jag har faktiskt varit självförsörjande sedan jag var nio år. Så i mars var det 55 år sedan jag började jobba. Det skulle till och med Bo Könberg vara nöjd med. Men nu är är jag färdig.

Nåja, några måsten återstår innan abborrarna i älven får all uppmärksamhet.

Marit har precis lovat att ställa upp och slutspurta i valrörelsen. Dagen före valdagen kommer hon därför att vara i Göteborg och Malmö.

Sedan bär det av en sväng tll Bryssel för att det gamla parlamentet ska lämna över till det nya. Och för att Marit och Sture ska rensa ur det sista ur huset de har hyrt.

- Men jag har ingen almanacka längre.

Hon kan i alla fall se tillbaka på åren i parlamentet och konstatera att hon kunnat vara med och påverka:

- Jag har faktiskt haft fler lagstiftningsärenden än någon annan i parlamentet.

Tre förordningar, fem direktiv och en miljö- och hälsostrategi har det blivit. Alla riktigt tunga saker.

Men hur gör man för att lyckas påverka så pass mycket?

- Det handlar om tillfälligheter, goda kollegor, bakgrundskunskap, starka nätverk och att man är beredd att lägga ned mycket tid på jobbet.

- Det gäller att vara påläst. Det gäller att förankra ett förslag så mycket från början att det går lätt sedan.

Marit har faktiskt lyckats så bra med detta att man i parlamentet använder sig av uttrycket Paulsen-procedure.

- Det innebär att man lägger mycket krut på förhandlingarna i början, så att ministerrådet, kommissionen och parlamentet har identiskt samma förordning att fatta beslut om.

- Det kräver ett enormt förarbete, att man förhandlar i botten redan från början. Och många informella förhandlingar. Det gäller också att respektera de politiker som man förhandlar med. Att förstå varför de agerar som de gör, varför de har vissa åsikter.

Lagstiftningsärenden innehåller ofta väldigt många juridiska aspekter.

- Jag har, som sagt, haft bra hjälp av mina kollegor och av en juridiskt mycket skicklig handläggare.

- Jag hade också innan jag kom till parlamentet ett starkt nätverk av experter, främst i Sverige men också i utlandet.

- Jag har heller inte varit det minsta tjusig, tackat nej till middagar och resor.

- När andra i mitt utskott har varit ut på veckolånga utflykter, har jag låst in mig på kontoret, slagit av telefonen och pluggat vetenskapliga rapporter.

Men en hel del resor i Sverige har det blivit.

- Sverige är min valkrets, så därför har jag besökt olika platser så ofta jag kunnat.

- Jag har räknat ut att jag hämtat och lämnat Marit 700 gånger på flygplatsen, säger Sture.

Trots flera nya lagar är Marit kanske mest nöjd med att hon med framgång kämpat för öppen lagstiftning.

- Jag har krävt allt från öppna papper från vetenskapliga rådet till öppna styrelsemöten i den nya Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten. Det finns bara ett sätt att få ett hederligt system, och det är genom att öppna det. Att se till att det civila samhället kan utföra kontrollen. Är det något jag vill rekommendera de 19 svenska ledamöterna så är det att bevaka öppenheten, kräva öppenhet i all lagstiftning.

- Nu är arbetet med livsmedelssäkerheten öppnare i EU än i Sverige. Det är jag stolt över.

Apropå husvagn förresten, så har Marit och Sture köpt sig en ny:

- En pensionärsvagn, säger Marit.

JAN SVENSSON

Mer läsning

Annons