Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Buffertfonderna ett erkännande av risken med EMU

Annons

Tanken med dessa är att man ska spara undan pengar i goda tider, som sedan kan användas för att subventionera företagen vid ekonomiska kriser. I och med att man nu diskuterar detta inom socialdemokratin erkänner man också indirekt att EMU kommer att innebära stora ekonomiska risker, som kommer att slå mot löntagarna.

Problemen med dessa buffertfonder är många, det allvarligaste är att de inte kommer att fungera. De blir helt enkelt för små för att ha någon större påverkan på ekonomin. Man talar nu om att höja sparmålet med en halv procent till 2,5 procent av BNP. Rent konkret innebär det att man ska skära ner tio miljarder per år inom stats-finanserna, för att lägga dessa pengar på hög, tills det kommer en ekonomisk kris, som kommer att äta upp dessa pengar fortare än en snöboll smälter i helvetet.

Det ekonomiska problem som dessa fonder är till för att hindra kallas för assymetriska chocker, och det innebär på ren svenska en ekonomisk kris som endast drabbar en del av ett valutaområde. När vi förlorar vår flytande valuta förlorar vi det viktigaste instrumentet för att hantera detta, eftersom euron knappast kommer att anpassas efter vårt lands ekonomiska förhållanden, utan efter ett eurogenomsnitt.

Vad som kan hända när detta inte sker fick vi bittert erfara i början av 90-talet när den svenska kronan knöts till eurons föregångare, ecün. Då drabbades Sverige av en typisk assymetrisk chock, men eftersom kronkursen var fast kunde man inte använda valutan för att dämpa dessa effekter.

Resultatet blev utraderad valutareserv, omfattande nedskärningar inom offentlig sektor, massarbetslöshet och tusentals företag i konkurs.

Kronförsvaret kostade omkring 300 miljarder kronor, och då skulle en buffertfond på tio miljarder per år inte hjälpa speciellt mycket. Det som är viktigt att komma ihåg är att om vi väljer att fortsatt stå fria från euron så slipper vi detta, eftersom vi då kan använda vår valuta för att parera ekonomiska störningar.

Om vi däremot går med, och låser kronan till euron, kommer effekterna av en ekonomisk kris att slå stenhårt mot arbetsmarknaden. En flytande krona är ett mycket viktigt verktyg för att hålla arbetsmarknaden stabil. En annan klar fördel jämfört med buffertfonder är att den anpassas dagligen efter de förutsättningar som råder, medan bufferten måste styras politiskt på ett eller annat sätt. Det innebär att eventuella åtgärder kommer att försenas, och inte alls ge samma effekt.

Vi ser i dag hur flera länder i euro-

området har problem med sin ekonomi, på grund av eurons tvångströja. När man förlorat sin valuta och ränta återstår nedskärningar inom offentlig sektor, privatisering och försämrade socialförsäkringssystem. De inom arbetarrörelsens ja-sida som påstår att EMU är ett välfärdsprojekt är svaret skyldigt när det gäller varifrån dessa fondpengar ska tas utan att det drabbar välfärden.

LARS HANDEGARD

Mer läsning

Annons